Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
POTTASKBRÄNNERSKANS BERÄTTELSER.
I tjugufem år af min ungdomstid har jag varit
med till att i skogen bränna pottaska, och sedan har
jag färdats mycket; skulle jag då ej känna till ett och
annat, som vår tids ungdom endast kan få veta och
lära af oss gamla? Aldrig har jag hvarken trollat,
signat eller hexat — Herran bevare mig för det som
ondt är! — men månget förståndigt råd har jag
gifvit min nästa, och mången sjukling har haft godt af
de medel, jag gifvit honom, ty se, hvad jag i dessa
stycken kan, det har jag allt lärt mig innan jag gick
och läste mig fram; sedan är den egentliga lärdomen
utan verkan, derför kan jag nu gerna tala om det för
vuxet folk.
Det är en känd sak, att maran, marullen
(varulfven) och annat sådant trössale, men framför allt
maran, brukar plåga menniskor och djur, och jag vet
ett stall, der hästarne aldrig fingo ro om nätterna förrän
jag hängde ett snöhvitt getskinn öfver den ena spiltan;
från den stunden lät nog maran bli att komma dit.
I Forestad, Riseberga socken, tjente en piga,
som var mara och som om nätterna plågade hästarne
i stallet. En natt gick drängen dit, för att se hvad
som vållade att djuren sparkade och stampade så
fasligt; då mötte han i dörren en kvinnoskepnad, den
han grep i hårflätorna, hvilka han då med sin knif
afskar. Följande morgon såg han att pigan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0140.html
