Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram till hans mila och låtsade som hon ville värma
sig, och hon bar sig oblygt åt, för kolaren skulle, förstås,
se hur grann hon var och förledas till stygghet. Men
han blef arg och sade: »Jag skall gu’ ge dig!» och
dermed slängde han glödröda kol på henne. Hon
till att skrika: »Kylkopp, Kylkopp, han brände mig!»
Då blef kolaren rädd, ty han visste ju inte hvad det
var för en hon kallade på, utan han tog till benen
allt hvad han kunde; men då han såg sig till baka,
såg han kolmilan stå i ljus låga. Det var hon och
den der Kylkopp, som tändt på för att hämnas.
Något lustigare hände med Per i Klemmedstorp.
Han var en kväll ute i skogen och sökte efter sina
hästar. Han gick och visste ej annat, än att han
var på väg hem. Rätt som det är, ser han ett ljus
lysa: »Det är från mitt stugfönster», säger han till
sig sjelf. Han går vidare, ser sitt hus, går in genom
dörren, kommer in i stugan, ser sin bäddade säng
och börjar kläda af sig för att gå till ro. När han
dragit af sig rock och byxor, sätter han sig på
sängkanten, för att dra af sig strumporna, och sedan detta
är gjordt, tager han alla kläderna och hänger dem på
sin gamla kända sängkrok; derpå säger han: »Se så,
i Jesu namn, godt att vara hemma!» — Pladask!
der står han nu till knän midt i ett alekärr ute i
skogen. Han förstod nu, att skogsnufvan försökt sina
konster på honom, och att endast det heliga namnet
hade räddat honom från att falla i hennes våld.
Nu hade han intet annat att göra, än traska hem i
sin bara skjorta; andra dagen fann han sina kläder
hängande på en alegren ute i kärret.
En man i Torups socken, Vestra Göinge härad,
han lefver ännu vid god helsa, kom en natt körande
med två sina ökar från en marknadsfärd. Som han
nu körde igenom en tjock skog, fick han höra ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
