Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hund, derpå ett litet barn, som tvådde sig i vattnet.
Drängen sprang hem och ville att hans far skulle
komma ocb se denna syn, men han svarade, att han
ej ville ha något att skaffa med de nedstötte.
Hos min andre nabo hände det för några år
sedan, att då hans hustru låg på barnsäng, hade de
ej varit försigtigare med allt, än att den styggen fick
magt att komma in i stugan. Det var så många
dagar efter barnets födelse, att hustrun just satt uppe
en stund; då kom der om natten en man in, han
var lik Nils i Lyckan, som då bodde nära vid
gården, och helsade från hennes man, om hon ville stiga
upp och komma ut en stund till mannen, som
väntade henne i förstugan. »Det ärendet har min man
icke skickat dig med!» svarade hon strängt. Då gick
han, men efter en stund återkom han i hennes egen
mans skepnad och sade: »Hvarför kom du inte när
jag lät kalla dig?» Då blef hustrun rädd och väckte
jordgumman, som fans i huset, och så for
bäckamannen ut. Längre fram på natten kom mannen hem;
då han inträdde i stugan frågade hustrun: »Är du
den rätte Olan?» — »Ja, hvem skulle jag eljes vara!»
svarade mannen. Hon förtäljde honom nu hvad som
händt; då tog han psalmboken ned från hyllan och
satte sig att läsa deri; sedan syntes ej bäckamannen
inne i stugan mera.
Somliga hustrur äro, när de ligga inom kyrke,
så utsatta för bäckamannens närgångenhet, att de, till
skydd mot honom, alltid, då de gå under bar himmel,
bära något af mannens kläder på sig, ty om de ej
ha mera deraf än hans mössa, så har trasken ej magt
med dem. I Rebbelberga socken, Bjäre härad, i byn
Skörpinge tjente för flera år sedan en piga, jag kände
henne mycket väl, som jemt var så utsatt för
bäckamannens näsvishet, att hon alltid gick helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
