Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter prestens vagn, det var biskopens dräng! Der
hjelpte ingen kära mor, som man säger, utan drängen
måste springa i samma lunk som hästarne, gå när de
gingo och stanna när de stannade. Presten höll på
två ställen, för att beta sina hästar och sjelf taga sig
en måltid; under tiden måste biskopens dräng stå vid
vagnen, som om han varit tjudrad, men presten lät
gifva honom både mat och dricka. Så måste
drängen lunka med ända till Riseberga; här lät presten
taga svinet ur vagnen och lägga det på drängens
rygg; hvarpå denne måste bära det till Lund, utan
att kunna bli det kvitt förr än han kom i biskopens
gård.
I den tiden bodde presten på Risebergagården, och
här såg Jönsson en skärtorsdagsafton, långt efter
sedan solen gått ned, en torparkäring gå öfver gården
bort mot kostallet. Men han förvillade hennes blick,
så hon ej kunde finna dörren, utan gick der och
trefvade för sig på väggen. Han gick då ut och sade:
»Den dörr du söker, är der borta»; dit gick hon nu.
Men det var ej fähuset, utan ett annat hus, till hvilket
presten visat hexan att göra sina konster, och den
blindhet, hvarmed han slagit hexan, hindrade henne
att se detta. Men hvad hon åsyftat, fick han se
andra morgonen, då han gick till hennes torp, ty då stod
hon på ett liknande smutsigt ställe och betedde sig
som om hon tjärnade smör, och der måste hon stå
tills presten löste förtrollningen.
Något längre till baka i tiden hände det, att en
hexa lofvat gifva hin onde sin gosse, då denne läst
sig fram för presten. Men då det led mot tiden, att
modern skulle uppfylla sitt stygga löfte, började hon
bitterligen ångra detta. En dag kom pojken sjelf till
att höra, hur hon satt och gret och jemrade sig öfver
hvad hon gjort mot sitt barn och att hon ej visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>