- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
198

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En gång kom en liten, liten trolltös in i fähuset,
der djupadalsmoran sjelf satt och mjölkade; trollet
hade en liten kruka i handen och bad moran att få
den fyld med mjölk. »Det skall du hellre än gerna
få, men ditt krus är ju så välsignadt litet, så der går
ej mera i det än en katt kan lapa!» sade moran.
Trollet svarade ej stort härtill, men då moran skulle
slå i kruset, visade det sig, att det ej blef mer än
halffyldt af den mjölk hon fått af sin nykalfvade
ko,utan hon måste mjölka en till, för att få den lilla
krukan fyld.

När så någon tid gått, kom den lilla med sitt
krus åter till moran, då denna satt och mjölkade, och
bad henne om mjölk. »Ja, min lilla tös», sade nu
moran, »det skulle du gerna få, men ditt krus tyckes
mig vara väl drygt att fylla». — »Kan väl vara»,
svarade trollet, »men mor min sa’, att hon gerna
ville betala mjölken antingen på en gång eller i tidens
längd, hur ni sjelf vill». — »Åh», säger då moran,
»om betalning kan ej bli fråga, ty det jag ger bort,
det ger jag bort!» Och så fylde hon åter den dryga
krukan med skön nymjölkad mjölk.

Så gick der åter någon tid, och så kom
trolltösen för tredje gången till moran i fähuset och fick
sin kruka fyld, utan att djupadalsmoran sade något
om krukan, hvarken att hon fann den för stor eller
för liten. Men då dröjde det ej länge innan
samma lilla troll kom till baka och helsade från mor
sin och frågade, om djupadalsmoran behöfde hjelp
vid sin spånad, så ville de underjordiske i Notthall
taga emot något af det långa, som gror på marken.
— En skall nemligen veta, att trollen ej känna namn
på allt som finnes på jorden, utan säga så godt de
förstå. — Nå, moran förstod godt, att de små ville
hjelpa henne med linspånaden, och lemnade derför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free