Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från min hustru och mina barn; hon kände dem alla
till namn. Derefter förutsade hon mig hela min
lefnad i hvad som rörde mitt yrke som skeppare; det
var ej roligt att höra. Min rädsla för henne och
tomten försvann, ty de voro hos mig hela den natten
och halfva påföljande dagen; derefter försvunno de båda
och läto aldrig mera se sig. Två år derefter sjönk
mitt fartyg; då fick jag hennes första spådom
besannad; jag ville då dragit mig från mitt yrke och satt
mina penningar i säkerhet, men, som sagdt, ingen
trodde på min syn, icke ens min egen hustru, derför
ha vi det nu som vi ha det.[1]
Annars är der många flera skeppare än jag, som
sett och hört hafsfrun. Min far hade en god vän,
som en dag, då han seglade ut från Arilds läge här
vid Kullaberg och kommit ut i öppna hafvet, såg
hafsfrun sitta på vattnet. Hon ropade till honom:
»Vänd, vänd mot Hallands väderö, eljes få ni vann
och inte lann!» Skepparen lydde samt offrade åt
henne, till tack för rådet, sin ene vante; något annat
hade han ej till hands i rappet. Då han väl lagt
till vid ön, brast en hisklig storm lös.
Några fiskare, som rodde ut ur Skelderviken,
fingo en gång hafsfrun i båten, och då gjorde hon
sig så tung att den höll på att sjunka. Till all lycka
hade en af dem en bössa, och när han då sköt öfver
båten, måste hon ur den. Derpå afsköt han nu och
då ett skott från båten, för att hålla henne från lifvet,
ty närmare än på ett bösskotts afstånd hade hon då
ej magt att komma.
Om Hallands väderö går sägnen, att der stått ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
