- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
223

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bli gifta. Personens namn skrifves på en
papperslapp och sättes ned, antingen under rötterna på en
al eller på bottnen i en källa. Något föremål, som
tillhör personen, jemte ett par strå af hans hår lindas
inne i papperslappen. Icke förrän dessa föremål
upptages af samme kloke, eller någon annan lika kunnig,
blir en nersatt menniska i stånd att vinna en mans
eller en kvinnas tycke.

Emellertid har jag aldrig haft vidare förtroende
till ofvannämde gubbes enka, fast hon rökade bort
oturen från flere af de andre fiskarenas båtar och
fiskeredskap. Jag lydde i stället min hustru och sände
bud till kloka Anna i Småland och fick för femtio
öre rökelse, och dermed rökade jag min båt och mina
närdingar, och säkert är att, i stället för den envisa
otur jag haft länge, fick jag från den dagen bättre
lycka med mitt fiske, och lyckan står mig ännu
temligen bi, fast det är sexton år sedan jag sökte Anna.

Jag vill dock göra den kloka i Väsby socken
all den rättvisa jag kan, ty jag vet, att hon kan mer
än trolla smör från bröd; som man brukar säga. Det
är ej så många år sedan, att ett nygift par i samma
socken genast efter vigseln blef oense, så till vida
nemligen, att bruden några dagar efter bröllopet
hvarken ville höra eller se brudgummen. Han skickade
då bud efter denna kloka, och hon upptäckte genast,
att bruden, eller den unga hustrun, blifvit förhexad,
och det genom eget förvållande, i det hon lånat ut
sin brudkrona. Gumman upphäfde förhexningen, men
då hon om kvällen skulle gå hem, fick hon sällskap;
flere hundra svin och grisar kommo efter henne och
naggade henne i kjortlarne. Hon gick nu tvärs öfver
den plöjde åkern, ty i vanligt fall kan sådant trössale
ej gå öfver en plöjd fåra; men dessa grisar och svin
aktade ej derom, de följde henne i hack och häl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free