- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
226

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

göra; men det är dock derjemte vanligt, att de tillika
ha svartkonstböcker, så de kunna mana fram honom
och befalla honom att tjena sig.[1] Om den vidt
beryktade smeden i Broby berättas, att han en gång
på Ekeby krog råkat i gräl med några bekanta från
samma trakt som han sjelf. Grälet slutades dermed,
att »Broby smed» satte sig i sin vagn och körde från
krogen, de andra efter, för att smörja upp honom;
men då de kommo till Ekebro, der gjorde smeden
så mycket, att bron försvann, så förföljarne körde ut
i ån. Häröfver blef smedens egen son så illa till mods,
att han aldrig ville lära någon af faderns konster.

Om finnar och lappar vet man, att de äro så
hemma i alla slags trollkonster, att vi svenskar förr
i verlden betalt skatt öfver hela riket till Lappland,
för att ej lapparne skulle förderfva oss.[2] Och hvad
finnarne angår, så äro en del af dem så skickliga,
att de aldrig hvarken bedja Gud om vind eller köpa
den af hafsfrun, ty de kunna sjelfve skaffa sig den.

En och annan af våra yngre sjömän låtsa väl,
som om de hvarken trodde på hafsfru eller skeppsrå,
men de få dock någon gång sanna sagan. Så t. ex.
är det ej länge sedan, att flere af våra fiskare hörde
hafsfrun ropa ute på viken här, och på Mölle
fiskeläge blef, under det att ett fartyg der låg för ankar,
en knut slagen på dess ankartåg, och det kunde dock
ingen annan, än antingen hon eller någon af hennes


[1] I Norra Åsbo härad träffade utg. 1879 utför en
medelålders kvinna, som hyste stor fruktan för utg., förmenande
att ingen menniska kunde “veta besked om sådana
svartkonster“ utan att tillika stå i förbund med vissa magter, “som
kunna göra både ondt och godt“.
[2] Utgifv. hade stor möda att öfvertyga den gamle,
hederlige fiskaren, att vi icke ännu betalte skatt till lapparne,
för att ej mangrant bli ihjelskjutne af “lappskott“.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free