- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
248

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till bränsle och just upptäckt skatten. Kaptenen
uppgaf sig som egare till den samme, och smeden hade
väl fått åter lemna allt i hop, men då kom åter
hafsfrun och befalde, att skatten skulle delas lika mellan
de båda männen, ty kaptenen finge ändå hvad han
behöfde för sin lifstid, som icke ens skulle blifva så
lång att han fick återse hembygden. Det blef söm
hon ville, de två männen delade lika, men äfven
spådomen uppfyldes; kaptenen sjuknade och dog i
smedens hus.

En sjökapten, längre upp från landet, hade
ständigt besök af hafsfrun då han for i Nordsjön. Hon
var fager, som den vänaste jungfru; men då hon vände
honom ryggen, för att genom kajutfönstret speja ut åt
sjön, såg han att hon hade en lång stjert, som låg
utåt golfvet. Hon varnade honom för storm och
andra faror, sade honom när han borde ta in segel
o. s. v., och han var väl förnöjd med hennes vistelse
om bord. Sålunda gick det en lång tid, och
kaptenen hade ständig lycka på sjön; men så hände det
sig en natt, då han låg ute på en redd vid någon
svensk plats, att kaptenen hade varit i land och kom
något drucken och i upphetsadt tillstånd till baka till
skutan och fann hafsfrun liggande i sin koj. Då bad
han henne dra för hin i våld och lemna honom i
fred. Ja, nog försvann hon och kom aldrig åter, men
från den stunden var det också förbi med kaptenens
goda tur. Han led hafveri och skeppsbrott flere
gånger och måste slutligen öfvergifva sjön, blef
landkrabba och lefver ännu (1880).

Liksom folk på landbacken, så hålla äfven vi
sjömän en hittad hästsko för ett lyckobringande
föremål. Bonden spikar den på sin port eller lägger den
fast vid sin stugdörr, köpmannen vid sin disk; men
vi sjömän spikar den på skutans stormast, då den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free