- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
250

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fått en bit, men några mena, att drängen, lagt något
i hans frukost. Gå bort en liten stund vågade han
ej, af fruktan att drängen skulle vinna allt för mycket
på honom; derför visste han ej bättre råd, än att nere
vid benen binda sina små byxor, så fick der stanna
i dem, hvad som kom der. Detta skedde i en
handvändning, men ändå hade drängen vunnit, då fältet
var afmejadt. Nu blef Nisse arg, för det han gick
miste om den gode maten, och så ville han att de
skulle se hvem som hade den bäste lien. Nisse högg
djupa skåror med sin lie i en stor sten, men drängen
högg ännu djupare med sin lie. Detta kunde
drängen nog göra, ty han hade fått lien af en hexa, som
förmodligen var ingen ringare person, än sjelfva
Putta-långhaka, men hon hade sagt honom, att om
han skulle vinna på nissen, så skulle han akta sig
för att hvässa lien eller titta på dess egg. När han
nu hade huggit skåror i stenen, kunde han ej låta
bli att se hur det gått med liens egg, och då såg
han att han blott hade refbenet af en menniska i
handen.

Sådana hemlighetsfulla gåfvor kunna vara goda
till en tid, men bli det sällan länge, ty på ett eller
annat sätt förstör menniskan dem sjelf. Det berättas,
att hafsfrun en gång gaf en fattig man en ko, men
med förbehåll, att han för afvels skull ej skulle föra
henne till någon annan tjur än hafstjuren och att
hennes afföda aldrig finge slagtas. Mannen blef glad,
tackade för gåfvan och lofvade att noga uppfylla
vilkoren. Han förde kon i rätt tid ned till stranden,
och då hon erhöll kalfvar, fingo de alla lefva. Så
gick det en lång tid; men när nu hennes kvigkalfvar
blefvo utvuxna, så der blefvo ännu flere kalfvar i
fähuset, beslöt mannen slagta den gamla kon. Han
steg tidigt upp en morgon, för att utföra detta sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free