- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
268

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tak, blefvo kolen till silfvermynt. Pigan sprang då
till källan, för att hemta de öfriga kolen; då hon kom
dit, voro de alla försvunna.

Äfven nedåt slättbygderna finnes nedgräfda skatter.
Så har jag nyligen hört af en man från Lackalänga,
nu bosatt i Helsingborg, att i hans ungdom stod i
ett råmärke mellan byarne Hufvudtorp och Dagstorp
hvarje natt en tupp och gol. Man visste, att der låg
en skatt, och folk försökte också att taga den, men
då syntes den ene byn stå i ljus låga; folket skrek,
och så försvann skatten. I Höj fans för 8 à 10 år
sedan en hög, i hvilken var en stenmur. En
närboende bonde tog af denna sten fot till sin nya
stuglänga, men han blef lam för tilltaget. Han sökte
kloka och fick rådet att lägga stenen till baka, der
han tagit den, men det var lättare sagdt än gjordt,
ty han kunde ej gerna rifva ner det nybyggda huset.
Sedermera narrade folk en pojke att krypa in i högen
och se hvad der vidare kunde vara. Pojken såg der
en höna med kycklingar, men också han blef sjuk
till straff för sin förmätna nyfikenhet.

Denne min sagesman omtalade äfven, att för
omkring 50 år sedan bodde der i Lackalänga en
bonde, som han mycket väl kände, så han kunde
intyga sanningen af den händelse han berättade.
Bonden hade en häst, som fick kollern; någon annan
sjukdom drabbade hans kor, och så sändes bud efter
en klok man, som först läste öfver kreaturen och
sedan tog bandhunden och begrof den lefvande under
tilled (plankan nedanför kobåset eller hästspiltan).
Hunden skulle på detta sätt skydda för otyg, liksom
annars de döda skator, som hängas öfver hästarne i
stallet.

Der nere på slätten, sade mannen, hålla de före,
att der skatan får bo i fred, skadar hon ej något som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free