- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
295

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snapphanarne foro fram, dels om det mod och den
förslagenhet, som en del invånare ådagalade vid
bekämpande af deras tilltag.

En man skall ha bott i Harasjömåla, på gränsen
emellan Skåne och Blekinge, som i dagligt tal
kallades »Hararäfven». Han berättas ha haft mycket
gemensamt med desse fribytare en tid; men som der
var en del som hade innästlat sig hos honom, så
att han kände sig besvärad af deras sällskap, sedan
efterspaningarne begynte blifva närgångna, fann han
för godt att, då han en dag var ute i skogen med
dem, för att öfva sig i målskjutning, hvari han ansågs
för mästare, att göra sig af med dem, enligt hvad
sagan förmäler fem stycken, på det sätt, att då de
voro uppstälde i led, och rätningen var åt en sida,
der han på flygeln hade dem alla framför sig, lade
an med sin bössa, som var laddad med skrot, och
då skottet aflossades, dödades alla fem, hvarefter han
begrof dem på ett ställe, och då kronans tjenstemän
ankommo, för att göra sig underrättade om
förhållandet, erhöll han en rundlig vedergällning för det nit
han ådagalagt.

En man, benämnd »Håkan Toste» efter
hemmanet Tostaboda, berättas hafva samlat alla sina
redbarheter i en näsduk, då han fick veta att hans gård
skulle af exekutionsbetjeningen afbrännas; detta knyte
medtog han och sökte sin tillflygt i toppen af en hög
gran, hvarifrån utsigten var fri till gården; der
afvaktade han tiden tills röken från bålet uppsteg, och vid
skenet derifrån säges han hafva utropat: »Lur’an,
Lur’an, det gör så mycket att väggalössen få skam».

Det berättas äfven, att vid ett enstaka hemman,
Örnanäs, var en bonde, som då han blifvit
underrättad om det öde som förestod, hade sammanbragt
ett ofantligt stort risbål tätt vid gården; när han så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free