Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekräfta allmogens ord. I min ungdom såg min mamma
med egna ögon en varulf, fast han då ej hade ärende
till henne. Men det var i den tiden brukligt, att
umgängesvänner tidigt på morgonen fastlagssöndag
försökte ge hvarandra fastlagsris, det vill säga en liten
risbastu, der man låg och sof i sin säng. Nu hade
mamma skäl att vänta några af våra vänner, derför
beslöt hon göra deras anslag om intet och i stället
mottaga dem med kaffe och frukost. Då hon
bestämt sig för att stiga upp tidigt, så vaknade hon
också innan någon annan i huset och steg upp, utan
att tänka på att se på klockan eller erinra sig, att
det var fullmåne, så natten var helt ljus. Då hon
hade kaffet färdigt och inga gäster hördes af, gick
hon ut, för att se om de ej syntes på vägen. Men
der såg hon blott en stor svart hund, löpande på tre
ben, och då han kom midt för vår trädgård, gaf han
till ett hiskligt skrik. Mamma trodde först att det
bara var någon upptågsmakare bland våra vänner,
som klädt ut sig; men då hunden sprang förbi och,
längre fram mot byn, skrek på nytt, så blef hon
häpen och gick in. När hon då såg på klockan, var
hon just tolf, och mamma hade i sin brådska trott,
att det led fram mot morgonen. Nu förstod hon att
det var en varulf hon sett.
En trovärdig fru från Norra Åsbo härad har
berättat mig ett par händelser, som äro rigtigt
sannfärdiga. Den ena var om ett äkta par; mannen var
varulf, men kvinnan visste det ej. Sent en kväll
stackade de två hö. »Jag går bort en stund», sade
mannen, »ser du något, du blir rädd för, så slå så
mycket du kan, men stick ej!» Han gick, och efter en
stund kom der en stor svart hund på tre ben rusande
mot den fruktsamma kvinnan. Hon slog ifrån sig
med hötjugan allt hvad hon kunde, men stack ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
