- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
319

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och sutto så sjelfve tigande och inväntade hvad som
skulle komma. När klockan slog tolf, hördes ett
starkt buller ute i gången, dörren öppnades, och in
kom der i rummet en likkista. Det var åt den äldsta
fröknen. Ett ögonblick derefter Öppnades åter dörren,
och nu inträdde en ung, ståtlig officer; han gick fram,
drack ur glaset, satte sin värja från sig och gick ut.
Den äldsta flickan dog ogift; den andra fick till make
en ståtlig officer från Stockholm, och de lefde
lyckligt med hvarandra. Men så en dag händer ej bättre,
än att han finner och igenkänner sin värja, som han
en julnatt på ett obegripligt sätt förlorat. Nu förstår
han hur det gått till, och så bjuder han sin unga
maka ut på promenad. När de kommo ut i parken,
tvingade han henne att bekänna, och då sade han
henne, att den julnatten, då hans ande vandrade den
långa vägen från Stockholm till Vapnö, hade han
lidit så att han aldrig kunde förlåta den, som vållat
det. Dermed tog han samma värja och stack i hjel
henne dermed.

Denna trovärdiga kvinna berättade också, att
der var en lång korridor i hufvudbyggnaden, och der
hörde man ofta under nätterna någon gå tungt samt
slamra med sporrar och vapen. Ja, en gång hade en af
hennes kamrater sent en kväll sett en lång herre stå
stödd med ryggen emot kakelugnen i ett af de öde
rummen. Man kan ej heller undra på att det
spökade der, ty många underliga ting voro der skedda.
Så, t. ex., hade fältmarskalken — hans namn hade
kvinnan aldrig hört — varit så begifven på krig, att
dansken — andra säga ryssen — aldrig fick fred för
honom, utan måste taga honom till fånga. Men hans
fru förklädde sig till en simpel kvinna, en sådan som
fick gå fritt i lägren, och som sådan släppte vakten
henne in till fältmarskalken. Hon bytte då kläder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free