Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 12 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

14. «Hur skall jag kunna för en riddare stå; jag inte sett solen på de femton år?» 15. Hon klädde på henne en silkesydd särk, som femton jungfruar haft uti verk. 16. Hon klädde uppå henne en kjortel så blå, der femton guldvippor i fållarne låg’. 17. Hon klädde på henne en tröja utaf guld; och förklädet var af demanterna fullt. 18. Hon kammad’ och hon krusad’ hennes fagergula hår, det satte hon krans och guldkrona uppå. 19. Hon satte guldkannan uppå hennes hand: «Nu gångar du dig till sjö och till strand!» 20. Då hon kom ned till sjö och till strand, der ute för henne stod Sven Hildebrand. 21. «Goddag, goddag, du riddare så fin; behagar skön riddaren taga en dryck vin!» 22. «Icke jag tager guldkannan ur din hand, förrän du hafver nämt mig ditt fädernenamn.» 23. «Jag icke det får, ej heller det vill, mig hafsfrun väntar, den hörer jag till.» 24. «Låt henne vänta så länge hon vill, ty mig nu hörer du lika väl till.» 25. «Min fader han var en grefve så stolt; min moder var en grefvinna så båld. 26. Min broder hette Sven Hildebrand; mig sjelf blef aldrig gifvet ett namn.» 27. Hafsfrun väntade i dagarne tre, men aldrig hon mer fick sin tärna att se. 28. «Hade jag trott henne vara så falsk, så hade jag bräckt hennes nackabast!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>