- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
126

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i sin lifstid brukade smörja sitt hår med ljustalg innan
hon gick i kyrkan. Nu fans der ingenting mera kvar af
henne än hufvudskålen med allt hennes långa hår; den
låg på den uppkastade mullen, då det andra liket skulle
sättas ned i grafven. Då var der en man i likföljet, som
hade förstånd och godhet nog, att torka sina skor med
den stackars menniskans hår, så att äfven detta sedan
kunde få bli till mull i grafven.

Skall en man ut i ett vigtigt ärende eller på någon
längre färd, är det ett dåligt förebud, om han först möter
en kärring eller en hare; möter han deremot en karl, helst
litet full, eller ock ett svin, så bådar detta godt för hans
färd.

Om någon tager sig före att torka matbordet med
papper, så kan man vara viss på, att få kif i huset.
Styggare är det ändå, att på julafton taga ett ljus och lysa
dermed under bordet; det sägs, att den Onde då visar
sig der i skepnad af en svart hund.

Då man kokar mjölk skall man noga akta, att ej
något deraf kommer i elden, ty då får kon sår på
spenarne; men då det ju kan hända den försigtigaste, att
mjölk kokar öfver, så skall man alltid ha salt till hands
och kasta några korn deraf i elden, så förekommes
sårnaden.

Vi hade förr rundt omkring i vårt landskap så många
heliga källor, i hvilka många sjuklingar tvättade sig
midsommarsafton, samt då äfven offrade några styfrar till
källan. Många blefvo raska genom detta medel, och fast
än det på senare tider kommit mycket ur bruk, så är det
icke många år sedan, att mycket folk samlades vid St. Olofs
källa i Albo-, Vanneberga källa i Gerts- och Dise källa i
Onsjö-härad; många sjuklingar blefvo der fria från sitt
onda. På somliga ställen läto socknens kyrkovärdar fiska
upp offerpenningarne ur källorna och gifva dem åt de
fattiga, men på många ställen håller man det för orätt att
taga upp dessa penningar. På ett och annat ställe offrades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free