Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brast i skratt, ty det hela såg allt för lustigt ut, men
hennes man blef så ond, att han gaf henne en örfil. Då
kom hon i håg hvad vätten förutsagt och sade blott till
sin man: «Den hade du ej gett mig, om du hade sett
det jag såg.» Sedan såg dock mannen sjelf vättarne hålla
bröllopsdansen på hans loge. En gång miste samma
hustru en kristnamössa (dopmössa) af tjockt rödt siden
och guldspetsar, sådana som brukades för femti år sedan;
kvinnan såg sedan en vätte, som hade samma mössa på
hufvudet. Min gamla moster brukar ännu sätta mat vid
ett stort råtthål på golfvet i sin stuga; hon låtsar väl, att
det är till råttorna, men alla, som känna henne, veta att
det är till vättarne.
Goanissen är deremot ej något godt väsende; den,
som vill ha med honom att göra, måste städja honom
lillejulafton. För hvarje år han tjenar, skall han ha en
led af husbondens kropp; först får han lillfingret, och
sedan är hela menniskan hemfallen åt honom. Liten är
han, men hvad han kan draga för lass till den gård, der
han tjenar, det skulle ingen tro, om man ej ibland finge
höra talas derom af trovärdigt folk. En gång hade han
kommit hem med famnen full af otröskad säd, han mötte då
drängen, som tjenade i samma gård, och sade till honom,
att ute på vägen låg en liten viska, som han, Nissen,
tappat. Drängen gick för att taga den upp, men fann
då, att den lilla viskan var stor som sju hästlass.
Ibland tröskar han om nätterna, och der äro de, som
sett att han brukar en takbjelke till plejel (slaga). Han
går alltid klädd i grå kläder och röd toppmössa, men på
ett ställe, der de hade honom i tjenst, tyckte de, att hans
kläder voro så dåliga. Husbonden gaf honom en ny
drägt, men sedan Nisse fått den på sig, tyckte han sig
vara allt för fin herre till att arbeta, och upphörde rent
dermed. Klokast skall det vara, att bara hvarje kväll ge
honom sin gröt och mjölk; detta hade man på ett ställe
försummat flera gånger; då blef han ond, flyttade till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
