Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
piskar en lefvande orm i bössan och skjuter ut den igen.
Men man vet också att tala om jägare, som ej behöfva
gå längre än utom sin dörr, för att skjuta hvad slags vildt
de önska. En sådan karl bodde der för tjugo, tretti år
sedan vid Herrevadskloster. Han gick bara ut vid
husknuten med sin bössa, så kom der först en hjort, den lät
han gå, sen kom en till, den sköt han, derpå kom den
tredje, men den fick ej hellre skjutas. En gång hade han
dock kommit ut på jagt med en kamrat, som var hans
öfverman. I början klickade dennes bössa jemt, men så
tog han ett björkris och gaf henne några dugtiga rapp;
då började den andre att skrika, ty han kände slagen på
sin bak. «Ja så, du är så klok, kamrat!» sade han.
Odens jagt skall just drifvas af en sådan jägare, som
kunde träffa allt hvad han ville. Han skall vid sin första
nattvardsgång hafva tagit oblaten och lagt den i sin bössa;
dessutom skall han ha gått på jagt Långfredag. Han hette
Oden och bodde i en stor gård nära Röstånga; men för
hans syndiga lefvernes skull sjönk gården just der, som
nu är Odensjö. Sedan dess får man ofta höra honom
komma farande i luften, hundarne skälla och svaga
bössknallar höres. I trakten af sitt forna hem ser man honom
stundom komma ridande, som en annan menniska. Så
hade han visat sig för en man och bedt honom hålla sin
häst en stund; mannen gjorde så, och då Oden kom till
baka ville han ge drickspengar. Lyckligtvis var mannen
klok nog att hålla fram sin hatt, ty penningarne voro så
glödheta, att de brände hål i hattkullen och föllo ned på
marken.
Men vi kommo ifrån, hvad jag mer ville säga om
hexorna. En sådan fans der också för några år sedan
vid Össjö, och vid samma tid bodde der också en
tremarkakarl — så kalla vi en, som begått mened, ty slår
man i hjel en sådan, skall man blott plikta tre mark, det
är tolf öre efter vår tids räknesätt —. Denne karl körde
en dag förbi hexan, och hon bad att få åka med honom;
han sade ja, men som hon krafsat sig upp i vagnen, gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
