Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Vestra Sallerups kyrka i Harjagers härad går
den sägen, att tre jettar, Salle, Tofve och Vase, länge
stredo om, hvilken af dem som skulle bygga kyrkan, och
på hvilken plats den skulle stå. Salle ville ha den i
Sallerup, Tofve i Tofvelund och Vase i Vasavång, der nu
Eslöfs köping ligger. Slutligen segrade dock Salle, så att
kyrkan blef bygd i Sallerup.
Riseberga kyrka i Norra Åsbo härad skall vara bygd
af en jette, som hette Rise. Han lär vara begrafven i
närheten af kyrkan under en stor sten, men hans hustru,
som hette Väna, ligger begrafven i Vänamosse vid
Herrevadskloster. För många år sedan ville någre män försöka
att gräfva upp hennes kista, men Rise märkte detta, der
han låg, och ropade till henne: «Väna, Väna, vänd dig
om, eljes ta de din guldbrossa (bröstsmycke)». Då hördes
ett stort buller och dån nere i mossen; det var Väna,
som vände sig, så hon kom att ligga på magen, och i
denna ställning ligger hon ännu.
I Kiaby socken af Villands härad bodde förr i tiden
en trollkvinna i Kjugekull. Hon kallades Kjugekullskvinnan;
hon hade både får och fä, dessa sista voro utan horn.
De gingo på bete bland böndernas och torparnes boskap
och parade sig med den, deraf uppkom en god ras.
Kjugekullakvinnan umgicks vänligt med flere af familjerna i
granngårdarne och lånade af dem både bröd och
svagdricka. En gång hade hon lånat en tunna dricka och
återbar det tillika med tunnan, hvilken hon tillsade dem
att ej öppna. Så länge de afhöllo sig derifrån, upphörde
ej drickat att rinna, när man ville tappa; men då det så
gått en tid, var någon så nyfiken att han tog sprundet af
och tittade ner i tunnan; då både var och förblef tunnan
tom.
Kjugekullskvinnan var ogift, men det var ej af brist
på friare: åtminstone vet man, att ett troll, som bodde i
Fjelkinge backe och kallades Stores-gubben, friade till henne.
Hon tog sig betänketid och sporde så en grannkvinna —
af sitt eget slägte, förstås — till råds i saken, men denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
