Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ge bort något, fylde han ett kopparkrus med penningar
och grof ett hål i golfvet på sin loge. Här offrade han
en röd hund, en röd katt och en röd tupp. Tillika satte
han det till ett insegel, att endast den, som på denna
plats offrade tre likadana djur, skulle ha magt att taga
upp skatten. Svärsonen hade emellertid märkt, att gubben
hade något hemligt arbete för sig på logen; derför kröp
han upp på taket, tog bort ett par ryggträn och någon
takhalm, så han kunde titta ned. Der såg och hörde han
allt i hop. Han och hustrun skaffade sig snart de tre
föreskrifna offerdjuren, dödade dem öfver kopparkruset,
togo detta upp och lade djuren i dettas ställe, hvarpå de
höllo kristnagille för barnet. Men gubben grämde sig till
döds öfver sin förlorade skatt.
Hvar detta har händt, vet jag ej så noga; men som
dräng tjente jag i hop med en annan dräng, som var ifrån
malmöslätten och barnfödd i Hammarlöf; han omtalade,
att der nere omkring i trakterna hade bott både troll och
jettar i högarne och stendösarne. Så skall der mellan
Hammarlöf och Tomarp finnas en stor ättehög, som kallas
Bonhög, i fall den ännu fins der. I den bodde förr i
tiden en hel mängd småfolk, som hvarje julafton satte
högen på guldstolpar. Bland andra, som sett detta, var
en dräng, som en julafton red der förbi. Han hade aldrig
hört talas om, att troll funnos i högen, men då han kom
den helt nära, såg han guldstöttorna och ljusen, och
innan han visste ordet af, var han omringad af dansande
och hoppande troll, hvilka helsade nog så vänligt på honom.
Han helsade tillbaka och frågade, hvad de hade att glädja
sig öfver julafton. De svarade, att de voro glada derföre,
att de på yttersta dagen hoppades få Guds nåd. Detta
tycktes drängen vara en alltför förmäten tanke af trollen,
och förargad svarade han: «Lika litet ska ni på yttersta
dagen få Guds nåd, som denna hög i natt skall få
grönskande gräs!» Då sprungo alla trollen in i högen,
guldpelarne försvunno, likså alla ljusen, men jemmer och gråt
hördes inifrån högen. Drängen tyckte, att han gjort en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
