Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också trolla med ärter! Det hade jag lust att veta, och
då sade hon mig besked, ty hon visste nog, att jag aldrig
ville befatta mig med några stygga konster. Men annars
är det så, att om man på kyrkogården tar en uppgräfd
dödskalle och fyller den med jord från samma graf,
sår derefter, i fans besatta namn, ärter i denna mull och
sedan ställer dödskallen på taket, på vestra sidan om
skorstenen, så gror der upp trollärter, med hvilka man
kan göra skada. — Det förstås, att detta såningsarbete
får göras om våren, så ärterna kunna mogna.
Annars hade vi ej vidare att göra med allt det tyale
och trössale, som fans omkring oss. Men vi hade en
kammare, som stod ledig, när min man, till sina tider, ej
hade någon gesäll. Denna kammare hyrde vi en sommar
ut till en arbetskarl, Nils hette han. Då tjente der i byn
en dräng, som hette Måns; girig och snål var han, annars
var han skicklig (beskedlig) nog. Nå, hur det var, går
Måns en dag och lägger sig i solskenet på en backe för
att sofva middag, och då man kom för att se efter honom,
låg han der stendöd — ja, vänta, det blef ej slut med
detta! Samma Söndag, som han var begrafven, skulle
der hos hans husbonde, som vanligt var, då en tjenare
dog, hållas auktion på den aflidnes tillhörigheter. Då
saknades der en ålref, och Nils, som bodde i vår
kammare, sade, att han fått ålrefven till skänks af Måns.
Detta trodde ingen rätt på, ty Måns hade ej varit den,
som gaf bort äplet, utan han fick päronet igen, och man
sade Nils, att Måns nog kunde vara i stånd att komma och
krama honom för ålrefven. «Ja, hvem som vill ha den,
kan sjelf komma och hemta den, sålänge är det min!»
svarade Nils, och dervid blef det. Men så om natten —
kammaren var näst intill der min man och jag lågo —
hörde vi ett förfärligt väsen inne hos Nils; han skrek och
sade: «Ta din sk—t-ålref och gå till helvete!» Och så
kom han farande — Nils, jag menar — in till oss med
sängkläderna i famnen. Han sade, att Måns stått vid
sängen, mörk och skum (skumningen = skymningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
