Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
städerna är fritt från trössale, fast det ibland kan vara af
annan art än det, som finnes på landsbygden.
Vi bodde i en gård på Kullagatan, och min svärfar,
som var en sannfärdig man, sade, att det ej stod rätt till
i ett af gårdens uthus; än hördes der ett buller, än ett
annat. Han hemtade slutligen en man, som kunde
handtera slagrutan, och denna visade då, att der låg en skatt
fördold. Denne man hjelpte sedan min svärfar att gräfva
efter skatten, och snart sågo de en stor kista. Tysta som
muren lade de ett tåg kring kistan, men just som de
skulle draga den upp, kom värdinnan skrikande: «Ären I
galna, karlar, sen I då ej, att hela huset står i ljus låga!»
Då nu männen svarade henne, försvann kistan med ett
starkt dån, och der stode de med långa näsor, ty
eldsvådan var naturligtvis bara ett bländverk.
Hvad nu slagrutan beträffar, så hjelper det ej, att de
lärde säga, att det är bara skrock med den. Hade vi ej
här i Helsingborg en arbetskarl, som förstod att bruka
slagrutan, så skulle många af våra borgare fått gräfva
förgäfves efter vatten i sina gårdar. Der är ej ett gryn af
falskhet i den karlen; hvem, som vill, kan få se, när han,
med bara pilkvisten i sin hand, upptäcker vattenådran,
om hon så löper under huset, och han tar ej stor
betalning för en konst, som rätt och slätt sitter i hans händer.
Han lånade en gång mig sin slagruta, men den hvarken
drog eller slet, hur ofta jag än gick öfver vattenådran.
Min man försökte det också, men ej heller han hade
gåfvan.
Men det är med detta, som med gåfvan att se spöken
och trössale; det kan ej hvem som helst. Min mormor
kunde se mångahanda ting, och jag har ofta gått i den
gata i Helsingborg, det är rent ut sagdt «Snokaliden», der
hon sett ett stort hvitt nystan trilla emot sig. Det är
stygga möten för både kvinnor och män, ty kommer ett
sådant nystan emellan en menniskas ben, så fläker det
henne i tu. Ett sådant nystan har varit ett barn, som vid
sin födelse blifvit af modern mördadt och undangömdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
