Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen äldre landtman blir just glad, när bofinken om
våren kommer fram och ropar sitt: «Litet hö! litet hö!»
ty det är en gammal erfarenhet, att det då blir en torr
vår och sommar. Och det är ej goda tecken då korpar
flyga öfver gården, ty det bådar boskapsdöd. När ugglan
ropar sitt: «Klä hvitt!» utanför fönstret, spår hon lik i
huset. Det samma göra också hundarne, när de tjuta.
Folk i allmänhet aktar sig för att kasta ut något hår,
ty den, hvars hår kommer i foglars nästen, tros blifva
behäftad med skorf. Det hålles också före att vålla hårets
affallande, om flädermöss med sina vingar snudda vid ens
hufvud. Men det är bra att binda en flädermus under
liens band, ty då kan man meja fortare än någon annan.
Gamla ungkarlar säges — väl mest på skämt —
blifva förvandlade till hornufvar, och gamla jungfrur till
ängsnärpor. Om denna senare fogel säges, att Hin,
narrad af hennes höga rop, trodde henne vara en stor, fet
fogel; men då han fångat henne sade han förargad: «Stora
ord och fjädrar!» Deraf ordstäfvet: «Stora ord och fjädrar,
sa’ Hin om ängsnärpan.» Mången tror, att hon bygger i
pilar; hennes rop tydes: «Pil statt, hvar natt!»
Det är ej ovanligt att få höra berättelser om döda,
som visat sig i fogelskepnad. En af mine torpare har en
hustru, som plägar berätta, att hon en månljus natt, då
hon i sälskap med en annan kvinna gick hem från ett
kardegille, kom i sälskap med ett par kråkor, som
hoppade i hvar sitt hjulspår på vägen, medan kvinnorna gingo
på gångstigen. Kråkorna blefvo allt större och större ju
längre kvinnorna betraktade dem. Men kvinnorna förstodo
snart, hvilka dessa kråkor egentligen voro; de igenkände i
dem ett par bröder, af hvilka den ene tagit lifvet af sig
sjelf och den andre ljutit vådadöd; nu voro de på väg till
kyrkogården i Asmundtorp.
Liksom draken, så får äfven, i folksägnen, en svart
höna hålla vakt öfver gömda skatter eller vissa andra
mystiska saker, som skola finnas nästan på alla våra
herrgårdar. Det är dessutom vanligt, att nästan hvarje skånskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
