Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara, så är det dock visst, att mannen ej fick mer än tre
timmars uppskof för att beställa om sitt hus. Men denna
tid begagnade han i stället till att skicka efter prester.
Der kommo tre kyrkoherdar från de angränsande
församlingarne; de körde allt hvad hästarne förmådde springa.
Hästarne störtade för den ene prestens vagn, då de hade
ett stycke igen till gården, men presten gick fram till fots
så fort han kunde. De kommo alla tre jemt i sista
minuten, för att mana bort den Onde.
Sedan gick der vid pass tio år, men då tog Hin ut
sin rätt, ty en dag, just som mannen skulle gå ut på
gården, föll han ned som en stock och dog en liten stund
derefter. Trädgårdsmästaren, som jag nyss nämde, hade i
sin ungdom varit skräddarelärling, och en kort tid efter
dödsfallet uppehållit sig der i gården och sytt kläder;
han sade, att der aldrig om nätterna var fred för den döde.
Det talades också om, att slägten lagt grund till sin
rikedom derigenom, att farfadern till denne man en gång i
närheten af sitt hus ute på marken träffat på en kista
med tre lås. Han kastade genast sin bössa öfver den, så
hon ej kunde sjunka ned i jorden. Derpå gick han hem
och hemtade sin hustru, och hon, som väntade sig ett
barn, hjelpte mannen att i all tysthet bära hem jordagodset.
Hon fick derefter ett styggt utslag i ansigtet, som ej gick
bort, förrän barnet kom till verlden. Någon hade ändå
sett kistan i huset, men då mannen tillfrågades, gaf han
sig Hin i våld om detta var sant. Derför hade den Onde
också fått magt med hans efterkommande.
En annan af mina bekanta från kullatrakten berättade,
att der i Fleninge finnes en stensatt väg midt i en plöjd
åker, och att om denna väg gick följande gamla sägen.
För långa tider sedan fans der i Välinge en prest, som
hade en svartkonstbok. Denna hade han, för något
ändamål, haft med sig på en utfärd i granskapet. Men väl
hemkommen till prestgården saknade han boken, och då
befalde han sin dräng att rida efter den; dock fick drängen
sträng befallning, att ej läsa i boken. Drängen red till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
