- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
253

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hans hund, med stor glädje hem till sitt slott. Der
blef då den största fröjd, liksom i hela landet. Men den
onda styfmodern blef bränd på bål.

Kung Lindorm lefde lyckligt och länge med sin drottning,
och der äro de som säga, att om de ej äro döda,
så lefva de ännu.

2. Kung Vollermansson.


(Sönnarslöfs socken.)

För långa, långa tider sedan var der i ett konungarike
en god konung, som med sin fagra drottning hade
tre mycket väna döttrar. När de nu alla tre voro vuxna,
skulle kungen resa till ett annat land, och så frågade han
sina döttrar, hvilka gåfvor de önskade att han skulle
medföra till dem derifrån. De två äldsta önskade sig
silkesdrägter, stickade med guld och perlor, men den yngsta
teg. Då sporde konungen henne, hvad hon ville hafva,
och som hon var hans käraste barn, lofvade han henne,
att hon skulle få hvilka dyrbarheter hon ån önskade ega.
Men hon svarade, att hennes håg hvarken stod till guld
eller ädla stenar; hon hade annat i sitt sinne, och när
nu konungen länge bad henne yppa hvad det var, så sade
hon, att hon drömt, att i ett annat land fans tre
sjungande blad, dågligare än alla andra skatter på jorden;
kunde hon ej få dem, ville hon inga andra gåfvor hafva.
Kungen menade, att de bladen väl voro svåra att finna,
men lofvade tillika att äfven minnas sin yngsta dotters
önskan, när han uppfylde de två äldstas.

Konungen reste, och granna drägter fann han nog
till de två prinsessorna, men ingenstädes kunde han finna
några sjungande blad, hur mycket han än spanade efter
sådana, och så måste han begifva sig på hemvägen, utan
att medföra någon gåfva till sin yngsta dotter. Då han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free