Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vollermansson dvaledryck, så prinsessan ej kunde väcka
honom och säga hvem hon var. Men hela natten satt
hon vid hans säng och ropade: «Vak upp, vak upp, kung
Vollermansson! Med dig har jag vandrat en väg så lång,
som ingen fogel kan flyga, och en väg så trång, att ingen
orm sig der kan framsmyga.» Han vaknade dock ej.
Nu var det blott få dagar kvar till bröllopet, och
prinsessan visste ej annat råd än knäcka sin nöt. Då föll der
ur den praktfulla klädning, hon burit på sin andra systers
bröllop. Hon sålde denna till samma pris som den förra;
men äfven nu hade drottningen gifvit kung Vollermansson
dvaladryck, så hans maka ej heller den natten kunde få
tala med honom. Men liksom förra natten satt hon och
klagade vid hans säng, sägande samma ord.
Detta hade kungens svenner, som höllo vakt vid
dörren, hört, och följande dag sade de till konuugen, att
de i hans rum hört en röst, som under två hela nätter
sagt: «Vak upp, vak upp, kung Vollermansson! Med dig
har jag vandrat en väg så lång, som ingen fogel kan
flyga, och en väg så trång, att ingen orm der kan
framsmyga.» Kungen tyckte, att det var underliga ord, han
tänkte på dem hela dagen, och när då drottningen visade
honom de två klädningarne, började hans minne vakna.
Han förstod nu, att hans maka var honom nära och
arbetade för hans frälsning ur den trollkunniga drottningens
våld. Nu beslöt han att hålla vakt om sig sjelf, så ej
hexan åter skulle kunna kasta sömn på honom.
Prinsessan var emellertid i stor vånda, ty nästa dag skulle
bröllopet stå, och hon visste ej något råd att frälsa sin
make.
Då bröt hon af sin vandringsstaf, och så föll derur
den tredje klädningen, den af guldtyg, stickad med perlor
och ädla stenar. Då drottningen såg denna skrud, ville
hon nödvändigt hafva den till bröllopsdrägt, men den
främmande sömmerskan ville blott sälja klädningen till samma
pris som de två andra. Då drottningen ej på annat sätt
kunde få den praktfulla skruden, samtyckte hon till handeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
