Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så vandrade de vidare, ända tills de kommo till
himmelrikets port. Här knackade också engeln på. Porten
öppnades blott så mycket, att engeln och den döde
brodern sluppo in, men tillslöts hastigt för den lefvande, som
fick stanna utanför. Men bäröfver blef denne så bedröfvad,
att han började sjelf knacka på porten och be så bönligt
att han skulle få komma in till sin bror, sin far och mor,
som alla voro der inne. Men en röst innanför porten
svarade, att han först skulle gå hem och skilja sig vid sina
jordiska omsorger, innan han kunde få komma in i
himmelriket. Brudgummen bad då så innerligt, att han måtte få
se blott en liten skymt af härligheten der inne, ’innan han
gick tillbaka till jorden. Hans bön blef hörd: porten
öppnades på glänt så mycket, att han fick se in i himlasalen,
der Herren satt på sin tron, omgifven af strålande englar
och saliga andar. Bland denna lyckliga skara såg han sin
bror och sina föräldrar. Alla voro de klädda i de
härligaste kläder, och salen lyste af en glans, som ej stod
att beskrifva, ty sjelfva golfvet bestod af idel ädelstenar.
Han ville så gerna stannat der han var, men dörren
stängdes efter ett ögonblick, och nu stod hans bror åter
bredvid honom, men blott för att följa honom tillbaka till
jorden.
Då de kommo dit ned, sade de hvarandra farväl, och
brudgummen skyndade till sitt hem, tänkande, att hans
brud satt och väntade på honom. Men då han trädde in
i huset, såg han der blott främmande menniskor, hvilka
alla gingo eller sutto vid sitt dagliga arbete. Ingen brud
syntes till. Han såg på de okända menniskorna, och de
sågo på honom; ingen kände honom. Detta var allt för
underligt. Han började då att spöija dem, hvar hans
brud tagit vägen.
Hans brud? — De började då att tänka efter, och så
mindes de sig hafva hört en sägen, att i denna gård hade
för långa, långa tider, ja visst för hundra år sedan, stått
ett bröllop, vid hvilket brudgummen försvunnit, utan att
nå’nsin återkomma; ingen menniska visste, hvar han tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
