Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydelius emot dessa. Till en början inskränkte han sig till att
1728 mot Dippels filosofiska läror rikta en latinsk, akademisk
afhandling, hvilken 1731 äfven utkom öfversatt till svenskan af Olof
Estenberg; men senare utgaf han dessutom ett större arbete mot
Dippel kalladt »Anmerkningar til Christiani Democriti så kallada
Demonstratio Evangelica». Dippel hade velat uppträda såsom
mystisk filosof å la Paracelsus och hade särskildt angripit den Wolffska
filosofien. Rydelii nämnda Anmerkningar mot den »Christelige
Be-grinarens» religionslära, hvilka i två delar utgåfvos 1732—36, visa
klart haltlösheten af Dippels ståndpunkt, som knappast kan kallas
kristlig, då han satte sig öfver Bibeln. Rydelius jämför kritiskt
Thomasii etik med Dippels, hvilken, koncentrerad omkring
»tros-lydnaden», skulle vara kärnan i hans system. Första delen af
Rydelii Anmerkningar, som byggts på författarens föreläsningar mot
Dippel, är dedicerad till Erik Benzelius, hvilken i ett förord till
andra delen lät införa en vederläggning af den osannfärdiga berättelse,
Dippel offentliggjort om sitt vistande i Stockholm. Dessa Rydelii
Anmerkningar mot Dippels lära öfversattes till tyskan och infördes
i tidskriften »Acta historiæ ecclesiasticæ*.
Till Dippels anhängare hörde i början äfven Erik Tolstadius.
Då hans härom vittnande predikningar samlade mycket folk, ansågo
sig vederbörande nödsakade ställa honom inför rätta. En mängd
skrifter uppsattes nu för och emot Tolstadius, särskildt af hans forne
medhjälpare Jonas Hellman och Joh. Volter. I sina Memorial togo
desse än tillbaka sina tidigare afgifna, än framställde de nya
vittnesmål mot Tolstadius. Volter förklarade sig slutligen mot honom.
Hellman däremot blef också själf anklagad för en Dippeliansk
predikan. En sådan, hållen af honom 1728 å Skeppsholmen, utgafs
1734 vidlyftigare utförd, behandlade »Jesu Christi sanna efterföljelse
i lära, lefwerne och lidande».
Tolstadius försvarade sig icke riktigt väl, blef dock 1731
frikänd, men råkade åter 1734 illa ut för en predikan. Därefter höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
