Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ström är kanske den karolinske skald, af hvilken de flesta poem
bevarats i eftervärldens hågkomst, fastän man i flera fall förgätit
författaren. I satiriska beskrifningar samt i versifierade suppliker,
som blefvo så vedertagna under 1700-talet, följdes han af den
tämligen litet kände Swante Cameen- Och Werwing, som äfven
författade omtyckta fosterländska kväden, blef, genom sina visor och
»arier* samt »piéces fugitives» i fransk stil, en af den nya
riktningens mest utpräglade representanter hos oss.
Den under förevarande period mest populäre bland skalderna
från århundradets böljan var dock Runius. Hans inflytande på
denna tids diktning, både vis- och tillfällighetspoesien, var också
större än man anat. En ny upplaga af hans »Dudaim», tillökad
med en tredje del, utgafs år 1733 och recenserades med mycket
beröm i Acta lit. Su. Hans visor, såväl andliga som världsliga,
sjöngos länge, sedan både Dalin och Bellman framträdt.
Från karolinska tiden lefde ännu kvar fru Brenner, Triewald,
Eldh, Frese m. fl., hvilkas diktning under förevarande period
påkallar ett särskildt omnämnande. Flera voro dock de, som vid
tidehvarfvets inbrott redan upphängt sina lyror, såsom, jämte Keder
och Rudeen, riksråden Leyonstedt och Lillienstedt samt G.
(Törn-quist) Adelcrantz, att icke räkna Urban Hiärne, Jac. Arrhenius, L.
Stierneld, H. Oxe o. a. Äfven den poetiska alstringskraften hade,
naturligt nog, aftagit under de långa krigen. Men att också på
diktens område kontinuiteten bevarades, bevisas af de först nämnde
skalderna; det antydes också genom en hel rad af släkter, inom
hvilka de vittra anlagen tyckas varit ärftliga: Rudbeck,
Celsius, Stobæus, Hiärne, Hesselius, Gyllenborg, Rudeen-Rudenschöld,
Cederhielm. —
Stockholm var nu vitterhetens centrum. Uppsala hade i detta
afseende längesedan förlorat sin betydelse. Lund höll sig mera i
skuggan, och ännu mera Åbo. Bland öfriga stiftsstäder intog
Linköping i vittert hänseende en bemärkt plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
