Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afbildning antyder. Dikterna försågos då med emblem och
allegoriska figurer, pyramider, pelare, kors, pokaler etc. Stundom
bildades dessa figurer af verserna själfva. Ofta angåfvo
begynnelse-bokstäfverna, någon gång också bokstäfverna i versernas midt eller
slut, namnet på diktens föremål: ett enkelt eller dubbelt s. k.
akrostikon. Årtalet kunde bildas af särskildt utmärkta, på romerskt sätt
skrifna bokstäfver: kronostikon o. s. v. Figurerna trycktes vanligen efter
träsnitt; ibland gjordes bilderna eller hela dikten i kopparstick.
Bredvid det vanliga svarta förekom också rödt tryck.
Anagram och ordlekar af alla slag voro i tillfällighetsverserna
mycket vanliga. De hörde ju till den omtyckta »sinnrikheten». I
titlame älskade man framför allt ordspel och detta t. o. m. i
be-grafningsdikter, liksom äfven någon gång annars i religiösa skrifter.
Särskildt försökte man sig på allegoriska förklaringar af föremålens
namn; och gåfvo dessa ofta uppslaget till hela dikten. ’ Huru ofta
fick icke Fredrik I höra utläggningar af sitt namn såsom »Fred-rik»,
liksom Ulrika — »Hulda-rika»!
De längre festkvädena utfylldes vanligen med berättelser eller
beskrifningar. Särskildt då de kungliga besjöngos eller någon
nationell minnesfest firades, gaf man i vers långa historiska
öfver-sikter, stundom äfven försedda med upplysande noter. Det var
den tidens »epos». Annars utvecklade man någon religiös,
moralisk eller politisk sats och utsmyckade då icke sällan sin
betraktelse med exempel. Allegorien blef alltmera den omtyckta formen;
vanligast var det »dygder» och »laster», som personifierades. Den
mytologiska apparaten användes däremot numera icke så ofta.
Uttryckssättet i dessa högtidsdikter var merendels
högtraf-vande och bombastiskt. Och då smaken ännu var långtifrån renad,
och korrekthetens betydelse i tankegång och språkform merendels
förbisedd, så sjönk poeten ofta ned i en platthet, som för vår tid
förefaller omedelbart komisk. Det var febuseriets gyllene tid. Men
poesi saknades icke helt och hållet. Den patriotiska hänförelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
