Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid några och tjugo års ålder blef Kolmodin bekant genom
ett par i. Uppsala utgifna grafskrifter, den ena känd under titeln
»Välkommen och Farwäl», öfver M. Eneman, den andra öfver H.
Spegel. Af Spegel hade Kolmodin åtnjutit välvilja och uppmuntran;
af Spegels diktning tog han också djupt intryck. Öfver
ärkebi-skopinnan Spegel, som var hans moster, skref han också sedan
(1730) ett rätt vackert stycke, hvari hon prisas såsom mönster af
kvinna och husmoder, som kunde »på jemna axlar bära ett ödmjukt
sinn’ och den förnämsta ära». Tillsammans med Geisler, som sjungit,
då Kolmodins styfmoder Beata Hesselia gifte om sig med
bergsmannen A. Göransson, uppträdde Kolmodin vid flera tillfallen,
såsom vid Sara Elvia-Björks graf. Öfver sin stiftschef Swedberg
skref han äfven vackra verser.
Om Kolmodins bröllopskväden är icke mycket att säga. Rätt
ledigt skrifna, behandla de vanliga ämnen: »Giftas har sin tid» eller
»Oförmodeligt möte i Giftermål». Det var sannolikt vid ett bröllop,
Kolmodin skref det stycke, hvarur Sahlstedt i sin Samling II
meddelar några nätta strofer under titeln »Tre ting goda».
Bland Kolmodins lyckönskningar och öfriga »tillskrifter» märkes
en synnerligen ledigt skrifven gratulation, som han tillställde två vid
den stora promotionen i Uppsala 1722 lagerkransade landsmän:
»Neka än hwem neka tör, At wårt gamla Manheim wida, Heta bör
en Mannaskida» etc.; hvem skulle, menar skalden, kunnat tro, att
man så snart efter stora ofreden »sig sammanskockar Uti hela stora
flockar Thit der lärda Lagrar gro».
I 1700-talets handskrifna versböcker möter man ofta
tillfällig-hetsstycken af Kolmodin. Hans inlägg i striden om klockaresynen i
Skara skall på tal om W. Kruse omnämnas. Ett par humoristiska
suppliker, skrifna sannolikt på 1740-talet af Kolmodin i två prästers
namn, blefvo synnerligen populära och aftrycktes äfven i Bergii
samlingsverk; framför allt blef en af de två Tugurinska supplikerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
