Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom sina diplomatiska befattningar blef Carl Rudenschöld
tidigt förtrogen med den franska smaken. C. G. Tes sin, med
hvilken han utomlands stiftade vänskap, bidrog säkerligen i icke ringa
grad härtill. De små täcka visor, som i Sjöholms-antologien bära
Carl Rudensehölds namn, äga också den fransyska chanson-tonen,
ehuru flera af dem genom sin enkelhet och naturlighet erinra om den
äldre svenska visdiktningen, för hvilken Rudensehölds fader ju var
en rätt framstående representant.
Carl Rudenschöld besjunger ungdomens lefnadslust, framför
allt kärlekens olika former. 1 ungdomen skall man älska:
Man bör ej slikt till åldren spara;
Hwad är wara
Kiär med gråhår!
[Refräng:] Ack min lilla
Det wor illa
Att förspilla
Sin ungdomswår.
Än sjunger han om Malin, än låter han denna växla
spotsk-heter med Olle. Än riktar han till Iris en bön om en kyss.
Humoristiskt besjunger han sitt hjärtas brand: »Ack skynden hit med
sprutor fort!» En annan gång klagar han halft skämtande Öfver
sin försvunna frihet; han hade, som många andra, svurit att ständigt
lefva i »fria tider, glada dagar» och
Ed och löften hållas borde
Och förnuftet ledswän bli;
Men då jag mitt löfte gjorde
Had’ jag Iris ej fådt sij.
Fria sinnen jag Er råder,
Som åt mina boijor leen,
Först min Iris ögon skåder,
Swergen om I kunnen sen.
I en »Afskieds-Wisa» säger han farväl till den afresande
älskade; i en annan till de »gröna Lunder», där han fört »Lammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
