Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kndbban (slå honom) i ryggen och Sissa körde ner fingrarna
och drog fläsket å halsen igen på’en, så han vände ut och
in på öna, (ögonen) som en stucken spä-kalf. Malin sade
inte många ord, men vi blefvo tysta som muren allihop.”
”Sigrid är nu sina tjugefem, Malin tjuge och den yngsta,
Ebba, som är svart som en korp och lurfvig i hufvudet,
som vår Kar o, är sjutton och ingen af dem gjutta ännu;
det går aldrig väl när en regal bonde går öfver sitt stånd,
det har jag sagt Jon i synen, så lärd och fin han är.
Hvem vill gjutta sej med bonddöttrar, som kan sy ud sina
kravar sjelfva och skrifva bref och läsa historieböcker?
se’n så ha de ju namn som fröknar, fast han, Jon bevars,
ändå skulle låtsa kalla opp slägten: Siri ska va hans mor,
Sissa Assarsson, Malin, hans söster Mätta och Ebba fick
namn efter nån historisk fröken, som en kung ska ha tyckt
om. Denna-hära Ebba ä så räli, (ful) så de ä synd om’na,”
förklarade en kärring, som var i slägt på långt håll med
Jon Assarsson.
Under kardegillet hos kyrkovärdens, gjordes
tillrustningar till bröllopp emellan Johanna och riksdagsmannens
unge son, den hon knappast kände; ty utom då han var
der och fick ja, och då de ej talade ett ord med
hvarandra, hade han blott varit der en enda gång på besök
sedan den högtidliga förlofningen, och då i sina föräldrars
sällskap, endast besett Johannas rika, i den stora ekekistan
inpackade hemgiften och på de gamlas uppmaning, ”att bli
letta mera bekanta,” hade blott följt ett förläget fingrande
på urkedjan, från fastmannens sida, och en knyck på
hufvudet från Johannas, samt hennes förklaring, ”att dermed
vore tidsnog.” Nu gick, hon som en ande, så tyst och blek
omkring i huset, utan att tala vid någon oftare än hon
nödgades dertill.
Olof och hon träffades ej mera, ty sedan Johanna var
blifven förlofvad, sysselsattes hon uteslutande inom hus med
att sy eller väfva till sig sjelf, men detta gjorde hon så
utan all håg och lust, att fosterföräldrarna blefvo
allvarligt bekymrade och mor Per Svens rådgjorde med sin
Kerstin härom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
