- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
35

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Du vill väl ej hänga på dig allt det här?” sporde
Malin med fasa.

”Söta Johanna,” fortfor hon bedjande, du är så
riktigt vacker i din tjocka svarta atlasklädning, med den
hvita kragen, dina långa lockar och myrtenkranse a; skäm
nu ej ut allt med det här!”

”Det brukas på min ort och derfbr ska de på,”‘
svarade Johanna bestämdt.

”Löslockarna här, äfven?”

”Jaha, de ska hänga framom Öronen.”

”Men de äro ju ej ens af samma färg, som ditt eget

hår.”

”Prostinnan hade inga andra.” Malin tog och fästade,
med Elnas tillhjelp, prostinnans rödaktiga lockar på
Johannas vackra brunlockiga hufvud, och hängde, med komisk
förtviflan, icke endast jagåfvo-kedjan, utan flera andra
dylika, både af silfver och guld, om hennes hals, och
fästade tre bröstnålar i den dyrbara silkessjaletten samt knöt
det hvitblommiga atlasförklädet kring hennes smärta lif och
knäppte två par armband kring hennes handleder, allt
med en fart, som om det gällde att sluta ett högst
obehagligt arbete.

Brudtämman flätade Kerstins hår så hårdt, att flätorna
stodo rakt ut från hufvudet, innan hon, med de deri
inflätade smala bomullsbanden, fastsurrade dem deromkring;
det gällde endast att kunna gömma det tjocka håret under
den vidlyftiga bandhättan, som skulle utgöra Kerstins
hufvudbonad.

”Hvilken af oss blir grannast, tänken Iv” frågade
Kerstin med segermin, under det hon lindade ett ylleband
kring den till handen gående lintygsärmen, på det den ej
skulle glijia uppåt under den trånga tröjärmens pådrag-

* ning. ”Är inte min buteljgröna, klädesberedda
vadmals-kjortel lika blank som Johannas silkesklädning, kanske?

Håll i tröjan, mens jag får särkaarmen fram! Ta ett tag
i ryggen och röck ner tröjan!” Jag tror der sitter krita
på sölfspännen! Spotta på min gamla bosa (strumpa) och
gnid det af! Har du sett mina spännen, Elna? Jag fick

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free