Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nytt tyg på sin soffa, och då fick mor en bit; det är
hög-rodt så det gör ondt i ögonen, och så skall det vara!”
”Men inte satte Ebba de stora glasbitarna på din röda
nacklapp, då hon broderade den!” undrade Malin.
”Nej, hvarken de eller silfverbröstnålen eller kedjan;
det har jag sjelf satt dit, för mor och jag tyckte nacken
såg så fattig ut med bara de små perleroserna.
Så, nu sitter hättan, som om den var spikad! — låt
mej spejla mej! Jag ser ju iolkelik ut! men Mali, nock
kunde du och Ebba bestått skaften på blomsterkransens
roser längre, så hättan blett vidlöftigare, och letta mera
målaregull och gröna fjära (ijädrar) hade den trängt till.”
”Är du tokig, Kerstin! din hätta med kransen ofvanpå
är jemt så stor som ett såll, ty vi mätte, och voro rädda
att du ej skulle kunna gå genom dörrarna,” svarade Malin.
”Hvad det anbelangar, så sätter jag sidan till när
jag går igenom dörrarna. Johanna, kom nu och ställ dej
bredvid mej framför spejlen, så skall du få se hur
mus-örad du ser ut med din krona. Förklä’et knyter jag inte
på mej förr än prosten kommer, eljest kan kjortelen och
tröjan smita från sej på’et och styelsen (stärkelsen) kan
gå af,” fortsatte hon.
Båda brudarna stodo nu klädda, och mor Per Svens
samt kocken och pigorna skulle in och se att allt var
godt.
Per Svensson, som hållit utkik utåt vägen, ropade i
dörren:
”Nu komma de!”
Johanna skälfde till så häftigt, att Malin slog sin arm
stödjande kring henne. Kerstin sprang till fönstret.
”Det är Hans, jag, känner honom på hans
mongtor-kläde (kläde knutet kring mun och haka, brukeligt vid
alla högtidliga tillfallen). Han rider nog så spanskt på
sin ystra hingst! Nu har jag då sett honom, innan han
mig, det är lyckosamt, passa du också på, Johanna, när
Mårten kommer! Hören I fiolerna och klarinetterna?”
fortfor Kerstin i bästa lynne. ”Karabymusiken duger ändå.
Se, stassen är så lång, att jag knappast kan urskilja de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
