- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
40

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Nej, Mätta Lars Måns, det skall du!”

”Jag! är du inte mor till Mårten? jag är ju bara
söster till hans far och vet nock mitt rum.”

”Nå, nu ni -vid detta bordet, homrna (flytta) er nu
till! Jag kan inte slita och dra i er, som i gamla ök
heller ! Det är en het dag och jag kan inte lägga af rocken,
så länge prosten är här. Sjöbba (knuffa) till
nämnde-manskan från Fuglunga, nu är det hennes tur!”

”Nej, det var lögn, taleman, för Sissa Nils Jepps är
slägt med Hans, och jag bara med Kerstin, det äro ni alla
lefvande vittnen till!” skrek nämndemanskan och fäktade
med båda armarna.

Ja så, ja det är inte så godt för mej, som på sätt och
vis är en utböling, att känna fåren från g eder na” (getterna)
menade talmannen urskuldande.

”Så kunde nämndemannen hållit till godo med
skolmästaren Per Persson; han hade ej felkänt folk,” sade Sissa.

”Ja, Per Persson, det var skada! Han tog sig så bra
ut med sin moras kappa, utan ärmar i, då han red i
för-lofhingsstassen, och då han sedan tog sykorgen för en
psalmbok, när han om qvällen höll tal i fyllan och villan,”
skrattade Jon Assar sson. ”Men,” fortfor han, vänd till
prosten och brudparen, ”tycker prosten som jag, så ta vi
oss en perla med ungherrskaperna och så får talmannen
slåss med gummorna sålänge dem lyster.” Och dermed
satte sig Jon, obekymrad om rangordningen, bredvid
prosten, som genast började ett lifligt samtal med den kloke,
kunnige mannen.

Men när bondgummorna funno, att den ceremoniösa
striden utan vidare profanerades på detta sätt, fruktade
de, att Jon kanske äfven, genom någon djerf manöver,
skulle förhindra talmannens högtidliga bordsbön och ty
åtföljande pompösa tal, hvadan de nu i bästa ordning
skyndade intaga sina platser. Männerna följde utan strid, och
just som talmannen ställt sig i positur mellan de båda
borden, beredd att börja sitt tal, uppsteg — prosten och
läste en kort bordsbön, samt vinkade till talmannen att
låta bära in maten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free