Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifva tal (nummer) på två tjocka pappersbitar i stället.
Stoppa era piver, männer, så ta vi oss en tolfva, mens
qvin-norna skjutta. Morer, sätten er i kakelugnsbänken,
fortfor Per Svensson, så vi kunna fa toltre (några) stolar till
oss. Men hvar är riksdagsmannen ? Ja så, han skall bära
in sin moras förning först. Nå, då ska vi titta på det
lia så väl som alla qvinnorna göra.”
Igenom den öppna förstugan skred nu, med sakta
steg, ett par ben och en köttpyramid; ty .Ola Nils’ öfriga
kropp doldes fullkomligt af de på ett stort tennfat
uppstaplade olika stekarna. Underst’en skinka, så ett salt,
stekt fårlår, ofvanpå det en kalfstek, på hvilken en salt
gås presenterade sin äpple- t)ch sviskonfylldä kropp, på
hvilken två brunstekta spädgrisar, ”med äpple uti mun,”
knäböjde och i tålig undergifvenhet uppbur o de på deras
ryggar ridande kycklingarna. Riksdagsmanskan kom efter,
med högtidlig min bärande gilleskorgen, med de deri
förvarade bakelserna samt de stora tjocka brödkakorna under
armen, medan den med krusadt papper omgifha
sockerkakan jemte risgrynsgrötfatet med sin garnering af kanel
och russin buros efter henne af kocken och Hanna.
Tåget skrider fram till den höga stugetröskeln;
riksdagsmannen lyfter foten, men tyvärr, ej högt nog, utan
snafvar och faller hufvudstupa in i stugan, på hvars
sandade golf, grisar, höns och gäss rulla om hvarandra.
Moran uppgaf ett högt rop och släppte korgen med
bakelserna, så dessa krossades i tusende bitar.
”Har ni sett på fan!” sade riksdagsmannen, i det han
kröp upp och strök sig öfver knäna; men moran stod
mållös af förtviflan. Då reste sig de andra gummorna
makligt upp och hopsamlade de kringspridda stekarna,
blåste på dem och tröstade mor Ola Nils med, att de ej
blifvit .mindre för det de kommit i sanden och ej sämre,
för sand rensade kroen (kräfvan).
Jon Assarsson, som efter kaffet aflägsnat sig för att
hemma fördrifva ett par timmar af den för honom
ändlösa sommardagen, återkom i detsamma. ”Högmod går
förfalL” sade han halfhögt. ”Jag får väl tillsXaE^ej min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
