Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter henne, satt tyst och hvit som en marmorbild, ända
till talmannen började samla upp spelmanspengar, pengar till
kocken, (du vet, jordgumman hon fick äfven sina
rättighets-dansar under brölloppet med de båda brudgummarna) så
drickspenningar till talmannen sjelf och tjenarna.
Härunder rusade Johanna ifrån bordet ut i trädgården, der hon
uppsöktes af Sigrid. Hvad de två sagt hvarandra, vet
blott Gud, men Johanna återkom med Sigrid efter en
timmas tid och såg då så lugn ut, som vid ett dylikt tillfälle
var möjligt. — Gud vet hur det skall gå, ty Mårten är
ju en pojke, som tyckes mera hafva håg för lek än för
allvarliga ting; och hade Johanna haft kraft att lösslita sig
från sitt bondhögmod och fördomar, så hade hon kunnat
blifva lycklig med — —
”Olof!” ropade fru Humbla, ”du här!”
Olof stod inom dörren, tydligen försagd genom Ebbas
närvaro, men hon lydde genast den qvinnliga känslan, att
med deltagande närma sig de olyckliga, synnerligen dem
’af olycklig kärlek hemsökta, och steg upp tillika med fru
Humbla, för att vänligt bjuda honom till kaffebordet.
”Det är väl förningsmat, som Sigrid fått med sig
tillbaka på faten från det stora brölloppet?” frågade han
sorgset. ”Tack, och ta inte illa opp, men jag kan inte smaka
en bit. Jag hade ingen ro, jag måste se henne brud, fru
pastorska, fast jag lofvade fruen att vara förståndig, men
Ringsjön är så blank, som en spegel och hafsfrun lockade
mej med Johannas röst” — — —
Fru Humbla och Ebba fattade, fulla af fasa, hans
händer.
”Ja varen nu inte rädda för mej! nu är det gjordt;
hon är en annans q vinna, och jag kan nu i mitt sinne
börja minnas både hvad den Gudsmannen, komministern,
sa’ oss när vi läste oss fram för honom, som ock hvad
fruen, hans enka, som inte försmår att undervisa och
förmana en olycklig, sa’ mej häromsistens, då jag tog farväl,
för att flytta till Bullabo. Jag skall arbeta bort min
hjerte-sorg och tro, att den som vill hjelpa sej sjelf, skall också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
