Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare på honom, samt låta göra iordning gula rummet.
Detta grep Sigrid och Malin djupt; ty på deras
friareför-teckning hade ännu aldrig en skogsbo förekommit, och
dertill nu en dylik liten tomte! Deras harm förledde dem
att hämnas; friaren, liksom skogsboar i allmänhet, kunde
ej sofva om morgnarna som hyggliga slättboar, emedan de
äro vana att köra, gnida och glida åstad till städer och
marknader, på tider då kristna menniskor sofva, och kom
derför klifvande i sina träskostöflar in i dagligrummet
redan vid femtiden, då vi nyss hade börjat spinna. Då
det var föga varmt ännu i stugan, kröp han bort i
kakelugnsvrån för att värma sig, och så hände sig, att jag ej
satt så bra för ljuset, utan flyttade min spinnrock, så den
stängde återvägen för friaren, och se, de andra rockarna
blefvo äfven flyttade på ett sätt, att han blef formligen
kringränd. Detta tycktes dock föga bekymra honom, ty
han packade ur och in i en matsäck, hvilken innehöll,
utom maten, ett par dussin träskedar, tunntappar och
spinnrullar, med hvilka han tycktes hålla en tyst
öfver-läggning. Jag tillsade vår Karna att elda dugtigt, och
du vet, att vår jernugn i stugan ej är god att träda för
nära då Karna eldat; men den grå höll ut tills han
började lukta pressjern alldeles fasligt; då ville han fram, men
vi spunno så förtvifladt flitigt, att vi ingenting märkte,
emedan han ej hade mod att tala; slutligen kom han, med
venstra armen hållande om dén högra, ty denna hade varit
närmast ugnen, och bad att få komma fram, ty ”ellas bläj
han sväjen” på båe allbuar och bain (blef svedd på
armbågar och ben). Han var från Norra Åsbo härad, som
du hör, och lärer vara rik, som ett skogstroll.”
”Nå, han reste väl med oförrättadt ärende?”
”Ja, mamma, och utan att gifva oss så mycket, som
en träsked en gång, ty det var hans jagåfva han
medförde i påsen. Detta var friaren nummer ett, för i år,
förstås. Nummer två var nere från Malmötrakten, också
en okänd storhet, ty du vet nog, att ingen bonde, som
känner oss, besvära oss med frieri. För denne slogs
portarna upp på vid gafvel; han åkte i en nymålad vagn;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
