Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natten fa drömma, om din tillkommande blir rik eller
fattig; bjöd han dig vin, öl eller vatten?”
”Fy mutter!”
”Nå, så har du bakat kakor af tre skedblad mjöl, tre
dito mjölk och tre skedar salt, för samma ändamål, såvida
du ej redan i julas sopade tre gånger kring det dukade
bordet och derunder såg din skatt genom fönstret? Inte
det heller. Då har du fastat tre dar före nyårsqvällen,
klädt dig i nya kläder och suttit uppe och sett i en spegel
nyårsnatten. Såg du någon mer än dig sjelf deri?” ,
”Gör gerna narr af mig, ty fast jag ej gjort något af
detta, så har jag dock — — du skall få höra. Kom så
gå vi ut i trädgården, solen håller på att gå ner och de
ha börjat ringa Mariäklocka (ringning till helgesmål), ty
det är ju pingstafton. Jag vet ej något mera högtidligt,
än denna ringning, vid hvars första klang alla arbeten
upphöra, och det är, som om hela naturen äfven beredde
sig till högtiden. Hör almarna och lindarna derinne på
kyrkogården huru de susa sitt Ave Maria! och se huru de
höga asparna skälfva vid de djupa klocktonerna. Se, der
kommer en flicka med en qvast af lavendel, myrten och
pingstliljor, för att der med pryda en graf — kom, så gå
vi äfven in och pryda våra. Jag kommer något sednare
hem, men det gör ingenting; jag är ej rädd för spöken
eller kyrkogrimmen *).”
”Men det tycks, som du ej ändå vore fri för
vidskepelse.”
”Låtom oss sätta oss här på den öfvervuxna
grafkul-len; nej, inte der, så nära klockarens tjudrade far och
ko. Se, de ha fastgjort tjuderna kring de gamla, till
hälften multnade korsen. Här, under lönnen, sitta vi bra;
jag skall binda en krans åt min brors graf, medan jag
*) Kyrkogrimmen var, enligt folktron, anden af det djur,
hvilket antogs vara lefvande begrafvet i kyrkans grundval, och
nu spelade rolen af templets skyddsande, samt tillika hämnare
emot dem, hvilka, i elaka afsigter eller blott af öfverdåd,
nattetid besökte kyrkan eller kyrkogården. Vanligen antogs
kyrkogrimmen vara ”anden” efter en tupp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
