Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nämn inte min dotter!” skrek Per, retad genom
påminnelsen om den uteblifna brudskänken;” min dotter är
inte naggad i kanten af nå’n, utan hon blef sin mans
hederskaka.”
”Det var väl också Johanna, eller hur det knalla till?”
frågade Vifve, anspelande på Olof Knall.
”Ja det var hon!” skrek en annan bonde, ”och nämn
inte henne mä din oppskurna mun, ty då får du en så’n
grimma till, som du fick, när du slogs med strandridarna,
(kustbevakningen) när du vid stranden var för långfingrad,
då det stora fartöjed strandade.”
Vifve grep en af brän vinsflaskor na och rusade upp.
”Klå rackar en,” stönade Per Svensson, blodröd af vrede
och ruset. ”Hans farfar drog sjelf skinnet af sin gamle
häst.”
”En kan nog se, att Grim är af tattarfolk; han
drar knif; Hållå! hit folk!” ropade flera röster.
Ebba hade vid grälets början lemnat rummet, för att
söka upp Jeppa Perssons hustru och göra henne
uppmärksam på de tvistande, på det hon, om möjligt vore, skulle
söka lugna dem. Ebba fann gumman på knä vid en
morotssäng, sysslande med dess rengöring från en mängd
nässlor. Då hon hörde Ebbas steg, lyfte hon upp
huf-vudet, h var vid hon af ovarsamhet förde handen in i
nässlorna.
”Det var raggen h vad jag nälla ni ej, (brände mig på
nässlorna) sade hon, spottande på handen och strödde något
mull deröfver, hvarpå hon räckte handen åt Ebba i den
tanka, att denna kom för att kyssa den till afsked.
”Mor, jag fruktar, att männerna derinne bli ovänner.”
”Ja, hva då; det få de sjelfva samsas om. Trö inte
på min fettamad, (en med flott öfversmord brödskifva)
som står der på mina lärtofflor!” ropade gumman
bekymrad och steg upp, lemnande spår efter tio tår, dem hon
under knäböjandet kört ned i den lösa trädgårdsmullen.
”Jag är rädd här blir slagsmål, mor” sade Ebba
oroligt.
Så få de inte mer än de behöfva, di ä sjelfva hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
