Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den der kunde medföra de svåraste följderna för honom
sjelf. Per, retad af hans hån samt af de onödiga
utbetalningarna till gårdens nattlige vårdare, försummade ej
något tillfälle att göra Yifve skada. Elna och han voro
ännu ej gifta, ty Tor hade hela sommaren legat sjuk ; och
som Yifve skulle öfvertaga hans hemman, hade han, Vifve,
flyttat dit, och nu, då Tor tillfrisknat, skulle brölloppet
firas om ett par veckor.
Just som Per Svens körde förbi Jon Assars gård,
svängde denne sednares vagn ut derifrån. Assarsson körde
sjelf sina ystra hästar; Orillon satt vid hans venstra sida
och en tjenstedräng bakpå vagnen. Per och Assarsson
hälsade hvarandra, denne sednare körde förbi sin svåger;
pigor och drängar, hvilka, hållande hvarandra i händerna,
i stora skaror gingo till marknaden, drogo sig hastigt ut
till dikeskanterna då de dansande djuren flögo förbi. Vid
framkomsten till marknadsplatsen bad Assarsson Orillon
följa med fram till den plats, livarest bönder från Göinge
härad höllo kar, skopor och andra träsaker till salu;
As-s^irsson skulle göra några uppköp af dylika. Då de
närmade sig en vagn, bredvid hvilken en mängd kar voro
uppstaplade, gled en karl, klädd i mörka kläder af det
snitt slättbobönderna bruka, bakom vagnen och försvann
i ett tält tätt bredvid, hvilket begagnades till
utskänk-ningsställe och var öfverfyllt af folk.
”Var det ej Yifve Torkelsson, som kilade så hastigt
in i tältet?” frågade Assarsson, vänd till Orillon.
”Jag tyckte det,” svarade denne; ”den långa rocken
och dito håret liknade hans.”
”Hm, hvad rocken angår, är den som de andras i
vår bygd; håret gör honom något olik oss andra kristna
bönder ; det är svart, som på en tattare, och det glunkas
om, att han skall vara befryndad med det der folket.
Säkert är, att hans farfar hade den oklokheten att sjelf slagta
en af sina hästar, istället, som sig borde, taga nattmannen
till detta göromål, hvilket anses som något högst skymfligt,
och som ingen skulle kunna förmå sig till, som ej har
zigenarblod i ådrorna. Yifves far var en kustbo; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
