Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omyndig, h vilket han i sjelfva verket äfven är, ty han är
ej mera än på nittonde året *). Jag kunde nog hafva lust
att hälsa på Johanna, men att ge mig in i hela klungan
och höra på medan de pruta med Yestgöten — nej följ
med hitåt,” sade Assarsson och drog Orillon genom den
täta, bullrande folkhopen till erf annan sida af
marknadsplatsen.
”Det har troligen ej varit Vifve vi sågo,” sade
Assarsson till Orillon, då de emot aftonen sutto i ett af
re-staurationstälten och, tillsammans med några af ortens
tjenstemän, intogo en sexa, ”jag har ej sett én skymt af
honom sedan. Här supes ohyggligt i dag,” tilläde han;
”jag såg nyss Per Svensson med våld slita sig från hustru
och dotter, för att med några vänner, halfrusiga som han,
fortsätta supandet hos Malmens. Yi köra hem nu.”
”Jag trodde länsmannen skulle komma till oss; han
sade klockan fem, och nu är hon en qvart öfver. Han
ville tala med bror Assarsson om den der väglagningen;
han tror sig få åtala — — —”
”Har då Jeppa ej lagat vägen med korn i höst?
af-bröt Assarsson häradsskritvaren. Jag skall vänta på
länsman; han kan behöfva väckas upp,” fortsatte han i lägre
ton.
Sednare på qvällen, då Orillon och Assarsson gingo
öfver den nu mörka marknadsplatsen, endast sparsamt
belyst af några lyktor, vid hvars sken Vest götarna nedlade
deras uthängda varor i kistor och tillbommade stånden,
och marknadsfolket, under skratt, svordomar och skrål
af-lägsnade sig, visade Assarsson med handen åt den
aflägs-naste delen af platsen, sägande: ”Der nere är
afrättsplat-sen; dit blefvo de grälsjuka, vilda Göingarna med deras
trävaror förflyttade —–men tyst, hvad för ett
oväsen är der! Göingarna slåss. Himmelens Gud, de slå ihjäl
någon; hör ångestskriken! kom, kom!” ropade Assarsson
och lopp ned mot afrättsplatsen, åtföljd af Orillon. Här
gick det vildt till: Tjugo ä trettio gråklädda karlar stodo
*) Detta tifldrog sig före Eongl. Förordningen af år 1841.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
