Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liar aldrig förut skett i vår slägt; och att ta till Tings
för en död menniskas skull nöttar inte; hade det varit
om stängsel eller gropning, hade hvarken Hans eller jag
sett på styfvern, om vi så skulle gått till Kungs med
Vifve; men det här blefve äfven vår skam,” fortsatte hon
med värme.
”Skall då den brottslige lemnas onäpst?” frågade
Orillon.
”Vi ska nock hitt’an,” sade Hans med sammanbitna
tänder; det brådskar ej, vi kunna vänta. Svärfar var
gammal, och det kan vara bra, att hvar får sitt, så det
är inte för det; men Vifve har satt en klick på vår slägt,
och det skall han få betala. Vi kunna väl knappt ställa
till ett hederligt ärede efter svärfar, eller hvatro, Kerstin?”
Visa honom för äredesfolket (begrafningsgästerna) går
ej an; men Hultskan och en annan qvinna ha frågat, om
de få komma hit med deras glöttar, som fått utslag i
an-sigtena; de be, att far måtte stryka derpå med sin ena
hand och sålunda ta sjukdomen med sig i grafven; och
detta få vi ej neka. De komma i morgon innan solen
går opp; jag skall bli hemma och ta emot dem, ty om
botemedlet skall verka, få de inte säga ett ord; jag tar
inte lakanet från ansigt§t på’en, för de behöfva ej veta,
att han slogs ihjel af menniskor; ett annat är det om
hästarna få skulden. Det är ingen skam i, att en man
kommer söppen från Annelöfs marknad,” svarade Kerstin.
”Men vi få nödvändigt ha hit ett par af morerna i
byn för att klä Per, och då se de ju hur han ser ut,”
invände enkan.
”Vi ta klockerskan och jordegumman till detta, och
de våga inte knysta om’et, för de ha inte betalt det sista
smöret, de köpte af mor. Så får mor lägga sig
sjukVredesdagen och rya sej, (jemra) så folk kan tro hvad vi
säga om skenandet, förstås,” svarade den aldrig rådvilla
dottern.
Jon och Orillon lemnade strax derpå sorgehuset, der
de insågo, att deras närvaro var öfverflödig, då
slägtin-garna togo saken på så sätt. De voro båda två i en dy-
Skånska slättboens lif. 6
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
