Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talrika tiggarna; och den bonde, som gjorde sig skyldig
till denna förmenta obarmhertighet, var ett föremål för de
andras klander och ovilja. Tiggarna voro böndernas
min-nessångare; de uttalade icke allenast sitt beröm eller
klander till bonden personligen, utan de buro äfven ryktet om
hans fel eller dygder vida kring bygden.
Schneider kom sä ofta eller så sällan det honom
behagade. Aldrig bad han om något, utan satte sig stum
vid nedra ändan af det långa bord, som aldrig saknas i
en skånsk slättbos stuga, tog ned almanachan från
bjelk-springan och tycktes så fördjupad deri, att han ej såg
husmoderns tillrustningar till hans tarfliga måltid, den han
derpå under tystnad förtärde. Kom han händelsevis att
få tag i någon tidning, lifvades hans slappa drag, och till
Jon Assars hade han sina högtidsstunder, ty der lade
döttrarna fram både tidningar och böcker åt den tyste, bleke
gästen. På rust-, rot- eller andra kommunala möten, der
de inkrånglade räkenskapernas ”halfannanstyfrar, mark och
daler” blefvo för vidlyftiga för ordförandens kritbit, kom
Schneider, som vore han kallad, drog sin grå kapprock
åt sig, intog ordförandens plats och hopsummerade på
några minuter, hvad bönderna bråkat sina hjernor med under
flera timmar. Schneider erhöll vid dylika tillfällen sin
rundliga andel af bränvinsförplägningen; tyst, drack han
sig rusig, men ej mera, än att han kunde gå ut, om
sommaren i ett dike, om vintren i någon lada, och sofva^af
sig ruset. Han kallades äfven ofta i största hemlighet till
bönderna, för att höras och rådslå med dem om tvistiga
rättegångssaker; och var en stämning eller förklaring inför
domstolen skrifven så, att den fullkomligt slog hufvudet
på spiken och tillika försatte vederparten i en löjlig dager,
var den säkert af Schneiders hand, ehuru ej hans handstil,
ty utom andra talanger, hade han äfven förmågan att
skrifva flera olika stilar, och sin rätta prisgaf han ej, utom
vid brefskrifning och handlingars uppsättande, hvilka ej
kunde förskaffa honom någon ovän. Det är tydligt, atl
hvar och en visste ändå, att Schneider var författare, till
såväl förutnämnde skrifter, som ock till de löjliga och bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
