Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svär faderns gård, stirrade två; halfruttna — —
hästhuf-vuden, med hängande tungor, emot brölloppståget, och
midt på vägen höjde sig en slags fågelskräinma, iklädd
Elnas gamle älskares välkända, leriga kostym. Vifve och
hans följe hade således, i en för dem tydlig bilderskriffc,
fått läsa de båda, nu förenade, familjernas förmenta brott
och skamfläckar. Enär gårdarna här alltid voro
kring-byggda, så att ingen utsigt från de dagliga rummen fanns
¿t vägen, kunde ej de derinne varande se hvad som
före-hades vid grinden, och nämnde prydnader der, hade, som
genom ett trollslag, ditkommit ett ögonblick innan skaran
vek af dit. Ingen visste huru — —. Detta var
Bialidts-boarnas hämd för dråpet på Per Svensson.
Påföljande söndagsqväll sutto tre personer i ett litet
rum bredvid salen till Jon Assars; de voro: Sigrid, som
lemnat sjuksängen och nu satt matt och blek, insvept i
en varm sjal i ländstolen, och Ebba som satt på en pall
vid hennes fötter och, med kärleksfull oro, blickade, än
upp till henne, än till den på golf vet gående Orillon, på
hvars ädla anlete ett fast beslut stod skrifvet.
Hastiga, tunga steg hördes öfver salsgolfvet. Orillon
stannade, Ebba skälfde häftigt till och Sigrid lade, liksom
skyddande, sin hvita, magra hand på hennes svartlockiga
hufvud.
Dörren upprycktes och Assarsson, blek och med fast
sammanknipna läppar, syntes deri, snarare släpande än
ledande den af skräck halfdöda Malin. Med en våldsam
rörelse slungade han flickan bortåt rummet och stängde
dörren i lås.
”Fader!” ropade Sigrid, under det Ebba flög upp och
slog sin arm om den vacklande systerns lif.
”Tyst!” dundrade den uppretade fadern och ryckte
till sig Malin, för att genast omildt stöta henne ifrån sig,
då hon handlöst nedföll i en bredvidstående soffa. Orillon
ville skynda till hennes bistånd, men en befallande rörelse
från Assarsson hejdade honom.
”Låt den pligtförgätna gerna vrida sig i den brasa
hennes kärlekssjuka eldat åt henne!” sade han, och rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
