Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
©j ville, genom afståendet af en ringa del af sin stora
rikedom, betrygga sina barns lycka, utan med den
gräsligaste egoism krossade deras unga älskande hjertan, hade
uppoffrat betydliga summor, för att grundlägga mera än
en ung mans framtid, i hvilken hans skarpa öga upptäckte
något af den energi och jernvilja, som i så hög grad
utmärkte honom sjelf. Var detta blott och bart
mennisko-kärlek? Skapade han måhända ej härigenom endast nya,
vanligen lydiga vasaller under sin allt mer och mer
tillväxande makt? Kanske behöfde blott denne rastlöse ande
nya fält för en verksamhet, den han försmådde att egna
åt statens angelägenheter?
”Hellre den störste här, än den minste i Stockholm,”
brukade han svara dem, som ville föreslå honom till
riksdagsman. ”Ola Nilsson är min, och hvarken han eller
någon annan bonde skär guld deruppe. Deras egna affärer
vanvårdas under den långa tid de äro vid riksdagen: de
komma hem med hufvuden fulla af en falsk äregirighet;
deras namn skall läsas i tidningarna; ofta läses i den ena
tidningsspalten, de store männens motioner och på den
andra, deras — cessioner.”
Vare sig nu huru som helst med motiverna till
As-sarssons välgörenhet. Olof undersökte dem ej; han var
sinnad att redligt uppfylla sina skyldigheter, så väl mot
honom som andra, och antog med tacksamhet förslaget att
köpa Bullabo, om det kunde erhållas på billiga vilkor.
Olof hade stigit upp och ställt sig vid fönsterna,
hvari-från han med sorgsen tankfull blick såg ut i den
derutan-för med gnistrande rimfrost beklädda skogen, genom hvars
bladlösa träd, Ringsjöns tillfrusna yta glittrade i
vintersolens strålar.
Olof hade mycket förändrat sig under den sistförflutna
tiden: bildningen hade tryckt sin stämpel på hans sätt och
hållning, och han uttryckte sig ledigt i ett språk, lika fritt
från den missljudande provinsialismen, som från den
till-gjorda halfbildningens sökta,’ strängt grammatikaliska
termer. Fru Humbla var nu, på Olofs böner och kyrkoherdens
tillrådan, flyttad helt och hållet till Bullabo och hade till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
