Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Kerstins tork läde,” fortsatte Ebba, härmande Rantans
siaretou.
”Men, Ebba!”
”Ja, Kerstin; det är ej jag, utan Toren? nattliga
gäster som kommit henne till detta beslut. Mor Toren, gå
ut i gästrummet efter er rökelsejråse; eller vänta, jag kan
gå; kanske jag kan få en dylik sudd till, som den här,
för länsmannens trösklar.”
Kärringen var redan utom dörren; de hörde henne
luffa öfver sommarstuggolfvet och Kerstin samt Per
Svens-skan ville just öppna ett förhör med Ebba, då ett
hög-ljudt skri från Rantan nådde deras öron. De två.
förstnämnda skyndade ut i sommarstugan, der de funno den
kloka kärringen, förlamad af skräck, stödjande sig mot
Kerstins kista. Ebba kom långsamt efter ditut och gick
bort till den stängda gästrumsdörren för att öppna
densamma. Rantan gjorde en afvärjande rörelse; Kerstin och
hennes mor sågo, ömsom på kärringen och Ebba och
ömsom på hvarandra.
Ebba öppnade dörren. ”Här finnes ingenting farligt,
för oss åtminstone,” sade hon.
De tre andra tittade då äfven in i det kolmörka
rummet, — luckorna voro nemligen tillskrufvade, som bruket
var, ty till gästrummet öppnades ej luckorna utom vid
högtidliga tillfällen - ett trestemmigt skrik af fasa, och
de rusade genom sommarstugan. Rantan snafvade öfver
den höga tröskeln och föll framstupa; de två andra föllo
öfver henne med en fart, att deras hättor flögo af och ut
i förstugan, likt kåihufvuden för köksknifven.
Ebba skyndade fram och ryckte upp Per Svensskan.
”Ären I då från förståndet?” sade hon. ”Hela orsaken till
eder fruktan är några kokta potatis, i hvilka jag i dag
satt något råttgift, hvilket har den.egenskap att lysa i
mörkret;” då mor Toren ej kunde sofva i natt, föll jag
på den tankan, att råttorna dansade kring henne, hvadan
jag äfven då — —.”
”Det var således bara ni, mamsell, som skrämde mig,”
b väste Rantan*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
