Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ebba, som noga kände sin kusin, lät henne fritt
utösa sin vrede; hon var nöjd med sitt verk och begärde
ingen tack för detsamma, utan föreslog lugnt, som om
hon ej hörde Kerstins utgjutelser, hennes mor att följa
med och besöka Johanna; men gumman svarade suckande,
att hon ej vore välkommen der, ty Mårten hade
uttryckligen sagt henne, att hon blott kom dit, för att skrämma
upp Johanna med sitt gammaldagsprat om hushållning och
aifärer —, saker dem h varken Per Sversskan eller hans
mor förstodo sig på, och dem han ville sköta utan
fruntimmers inblandning. Ebba fick nu veta, att han inlåtit
sig i flera halsbrytande köp af stora egendomar på andra
trakter, under det gården han bebodde var intecknad till
sitt fulla värde, och att det till och med talades om
utmätning af lösöreboet; ty en stor del af Johannas
förmögenhet hade riksdagsmannen erhållit till låns, för att
der-med betäcka några balanser i honom anförtrodda medel.
Allt tydde på en oundviklig ruin för den uuge,
utsväf-vande mannen, och Per Svensskan tyckte, att om det vore
”någon ordning med vår Herre,” så tog han nu både
Johanna och hennes barn till sig, ty det vore då rent af
himmelsskriande om hon, den rika flickan, skulle nödgas
arbeta för deras uppehälle. Ebba ville ej inlåta sig i
någon tvist med gumman öfver denna hennes
verldsåskåd-ning, utan tog farväl och reste till den olyckliga Johanna.
Yid framkomsten dit, kom Mårten, leende och glad,
henne till mötes ut på gården och lyfte henne ur vagnen.
”Det var en visit, som heter sjung opp,” ropade han och
skakade hand med Ebba; ”vet du, att vi fatt oss en flicka
— ja så, det vet ¿u; nu blir du qvar till barndopet, det
bär sig förträffligt, ty då kan jag bjuda unga Beck, att
stå fadder emot dig —- du känner ju unga Beck? –hvad,
inte! präktig pojke, både han och de andra lejonen i
staden; du skall ej tro, att de äro det minsta högfärdiga
— nej bevars; de komma till mig på värdshuset, så snart
jag är i staden; jag skall bjuda, både dem osh flera andra
fin-ftnt hit; du kan skicka dig ibland dem. „ Jaså, hur det
är med Johanna, jobevars bra; stig in, stig in! men, Ebba,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
