Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passande till spjellband åt densamma, hvarefter han åter
klättrade upp på trappan, med en sax i ena handen,
tofsarna i andra och ett hampsnöre mellan tänderna.
”Ebba, kan du laga a la daube på kalkon?” frågade
han; ”det är en rätt som ser fin ut — en citronskifva i
midten som en stjerna, rödbetor i halfmånar och utskurna
gurkor omkring —, det ser prydligt ut. Vet du, jag har
tänkt, att det är bäst att vi taga kokfru från staden, en
som kan laga buddingar, créme och blanc-manger.”i
Han sysslade ifrigt med sitt spjell och talade, med
hampsnöret alljemt mellan tänderna; han bad derpå Ebba
hålla saxen, medan han fastgjorde snöret ; hon lydde
mekaniskt. Ebba hade sökt upp Mårten, i afsigt att tala
förnuft med honom; att föreställa honom, huru föga
passande det vore, att ställa till en stor fest, när en
utrnät-ningsauktion stod för dörren; hon hade ämnat förhålla
honom hans öfverdådiga, slösande lefnadssätt och huru
olycklig han gjorde sin hustru; men med denna hastiga
uppfattning af karakterer och förhållanden, som är egen
for en del af qvinnor, insåg Ebba att detta endast var
att förvärra saken, ty denna yngling, som med skicklig
hand dekorerade och möblerade sina rum och putsade sina
blomsterrabatter, på samma gång han i tankarna ordnade
maten till det tillämnade barndopet, var för sjelfklok att
taga råd eller föreställningar af någon, minst af en ung
flicka; det skulle sårat hans inbillade manliga värdighet.
Hon ändrade derföre taktik; hjelpte honom att få
iordning rummen och tog derunder löfte af honom, att ej
ställa till barndop förrän Johanna kunde lemna sängen.
Ebba ville vinna tid, och hoppades förmå sin far att, om
möjligt vore, ordna affärerna; men hon visste, att om
Mårten i sin oklokhet nu gjorde några lysande
tillställningar, hvartill endast hans bekanta från staden inbjödos,
skulle han vara ohjelpligt förlorad och utstött ur sina
ståndsbröders krets såsom en vanbördig vinglare, och hans
borgenärer skulle då falla öfver honom såsom örnar öfver
åteln, utan att en enda räddande hand räcktes honom.
”Det är alldeles rätt, som du säger,” pratade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
